Formosa vikvägg inköpt på Karolin Design

Som jag tidigare har berättat så har jag & Tommie målat om i sovrummet och satt upp en fototapet som fondvägg. Jag blev jättenöjd med resultatet, men störde mig plötsligt enormt mycket på Tommies lilla firmakontor en meter från sängen. Min önskan var att skärma av sovplatsen från kontoret och jag började leta vik/skärmväggar; en snygg och väldigt prisvärd sådan fann jag på www.karolin-design.se – (nätbutik med Showroom i Stockholm). Per telefon fick jag veta att man dessvärre inte hade ”min” vikvägg hemma och besvikelsen var total 🙁 Efter många turer och helt fantastisk service (har aldrig varit med om dess like!) från Jimmie på Karolin Design har jag nu, trots allt, vikväggen på plats i sovrummet. Då jag själv är mån om att hålla en hög servicenivå i mitt eget jobb brukar jag ofta bli besviken över det bemötande jag får som kund i olika sammanhang; inte denna gång dock = supernöjd 🙂

Faktum är att jag redan i går blev positivt överraskad över bemötandet i en butik – denna gång på Coop Forum i Bromma. Jag hade fått löfte om att köpa några tårtkartonger, men var naturligtvis tvungen att komma medan bageridelen fortfarande hade öppet. Tommies jobb gjorde att planeringen sprack och bageriet var stängt när vi väl kom i väg för att handla. Detta spelade dock ingen roll, för Jocke (jag tror att han hette så) hade ställt de prismärkta tårtkartongerna på en vagn så att jag kunde nå dem. Det är nästan så att jag börjar undra om någon där uppe ser till att jag får igen lite av allt det jag själv har försökt ge och det är ytterst trivsamt.

I kväll fick jag äntligen ”låna” Tommie från allt jobb och det var tur, eftersom vi var helt enkelt var tvungna att storhandla. Detta på bekostnad av matchen mellan SSK och Brynäs, som vi nu ser eftersändningen av i stället. Ve den som skvallrar om slut- resultatet! 😉

I morgon är jag ledig från jobbet och det ska bli riktigt skönt; har en hel del att ordna med och tid tycks av någon anledning alltid vara en bristvara. Eller i mitt fall kanske det snarare är kraft som saknas?! 🙁 Hursomhelst börjar jag få koll på läget inför lördagen då mamma, mormor och ytterligare ett gäng kommer förbi på Storkelinas smörgåstårta. Börjar lite försiktigt med familjemys på eftermiddagen för att framåt kvällen ta emot några vilda (?) vänner – det ser jag fram emot 🙂

I går skulle jag lägga in bilder på den nya fondväggen (fototapet) i sovrummet, men kabeln som för över bilder från kameran till datorn visade sig vara kvar på landet. Bilder kommer således vid ett senare tillfälle = nå’n gång efter Londontrippen.

Ha det gott! / Kramisar Storkelina

I dag/kväll har jag förmodligen haft det lugnaste 40-årsfirande man kan tänka sig. Dagen började med arbete och därefter blev det en gigantisk räksmörgås samt favoritläsken Trocadero. Lunchsällskap? Jodå, lille Teo ställde upp och fick en räka som belöning.

Under eftermiddagen blev det sedvanlig sjukgymnastik följt av ett par timmars vila; var faktiskt tvungen att stänga av telefonerna för att få en lugn stund – gratulanterna har varit ivriga i dag 🙂

När Tommie kom hem fick jag en underbar bukett med rosor och dagens enda, men helt fantastiska, paket: en date för två personer med Kolmårdens vargar. Detta är något jag då och då har funderat över att få uppleva och nu ska det faktiskt bli av också. Förmodligen blir det övernattning på hotell i Norrköping och en träff med vännerna Kennet & Camilla också (förutsatt att de ställer upp alltså…).

Till Tommies stora förtret så skippade vi kvällens inplanerade restaurang- besök. Tommie tyckte SÅÅÅ synd om mig när jag i stället föreslog en pizza & cola samt tapetsering av fondvägg i sovrummet. För mig var det tvärtom en ynnest och stor stresslindring att få se sovrummet färdigt och jag är således jättenöjd med min ”stora” dag 🙂

Stort tack till alla som har hört av sig; aldrig förr har jag fått så många telefonsamtal, kort, mail, sms och riktiga kramar = alldeles underbart. Saknar bara att höra ifrån pappa, men det är ju som det är… Och någonstans hoppas och tror jag ändå att pappa är med mig på sitt lilla vis.

Massor av kramisar till er alla!

 / Storkelina – numera medlem i mogna kvinnors klubb

Ger mig själv en tårta att titta på i dag – det ”riktiga” (fast ganska sparsamma) 40-årsfirandet får vänta till helgen. Fast se men inte röra är ju inte fy skam det heller 😉

Kram Tant Storck

En efterlängtad Tommie är på väg hem från Göteborg för ett par timmars vila före hockeyn; SSK tar emot LHC hemma och TV:n kommer att gå varm. Själv missar jag dessvärre (?) matchen – i stället blir det middag med avdelningen (= arbetskamraterna) på Bra Mat i Sundbyberg. Det ska bli mycket spännande att prova denna relativt nya fisk- och skaldjursrestaurang, som även serverar fågel och helvegetariskt.

Renoveringen av sovrummet är snart klar, dvs endast den beställda fototapeten (se inlägg den 24 januari) saknas. Den ligger dock redo att hämta ut på postens utlämningsställe och kommer således upp på väggen så snart min arme man har fått vila en smula. Det ska bli jättespännande att se hur det blir och förutsatt att det inte blir alltför gräsligt lägger jag upp nå’n bild här så småningom.

Annars är det mest tid för nedräkning: ett stycke 40-årsdag, ett stycke bröllopsdag och ett stycke Londonresa närmar sig med stormsteg 🙂 Jag har mycket att se fram emot och det ska bli riktigt kul att, så småningom, träffa släktingarna Angela, Nick & Oliver i London. Vi har tre födelsedagar att fira (min, Angelas och Nicks) och det är väl tveksamt om Englands huvudstad någonsin blir sig lik efter det… 😉

Kram Kram / Storkelina

I hela mitt liv har jag fått höra att ”fåglar kan man inte bara mata då och då, det måste man göra hela vintern”. Detta för att fåglarna annars skulle förvänta sig mat (dvs sluta söka på egen hand) och därmed svälta till döds. Märkligt nog har jag aldrig ifrågasatt denna ofta förekommande myt, men en viss Erica fick mig nyligen att fundera. Har nu kollat upp saken med en av landets fågelexperter, och visst hade Erica rätt: även om fåglarna har små hjärnor så är de inte så dumma att de sätter sig/lägger sig ner och dör för att maten inte finns där den brukar. Nix, de flaxar tålmodigt vidare och letar på annat håll. Skönt, för nu kan jag med gott samvete mata de små liven när jag är på landet 🙂 Och det behövs nog denna kalla och snörika vinter…

Sambandet mellan Facebook och skilsmässor uppmärksammas nu i Storbritannien: ”Min personal påtalade att många uppgav att de hittat saker på Facebook som en anledning till att skilja sig. Men jag blev förvånad när jag upptäckte att 20 procent av alla våra fall innehöll referenser till Facebook” säger advokaten Mark Keenan till Daily Mail. Själv är jag utan Facebook (trots övertalningsförsök…), lyckligt gift och firar 5-årig bröllopsdag på fredag – det säger väl allt?! 😉

Hetare med åren? Jodå, ”femtastics” (kvinnor i 50-årsåldern) är de nya skönhets- idealen; detta enligt den brittiska tidningen The Telegraph. Naturligt vackra kvinnor (enligt uppgift utan botox och lyft) som Sharon Stone 51 år och Julianne Moore 49 år går i spetsen för femtastics och beundras av människor världen över. Visst låter det hela fantastiskt, men jag ställer mig ändå frågan: blir man plötsligt ”het” vid 50 år fyllda även om man aldrig varit det innan? Jaså, nähä… 🙁

Boningshuset på granngården Annelund

I går var det först tänkt att våra nya grannar, Jennifer & Christian, skulle bjuda oss på mat på Östervåla Gästgivaregård; detta som tack för att Tommie hjälpte dem med flytten. Det visade sig dock att ”gästis” hade bommat igen och middagen intogs i stället på ”restaurang Annelund”, dvs hemma på gården. I sällskap med värden, värdinnan och det inneboende paret Dick & Camilla bjöds vi på nedanstående meny:

Risotto smaksatt med västerbottenost, färsk sparris & citronmarinerade räkor

Älgstek, potatisgratäng, vinbärsgelé & sallad

Glass med riven choklad & hackad chili

Alltihopa var fantastiskt gott och den för mig nya kombinationen med glass, chili och choklad var delikat – tack!

I dag har det bara varit lugnt och skönt – det enda jag & Tommie åstadkom var att se på några avsnitt av Prison Break. Och så kollade vi förstås in när bärgningsbilen plockade upp traktorn ur diket utanför. Mycket bra, för resultatet blev att det var nyplogat när vi skulle åka hem 🙂

/ Storkelina – livsnjutaren

I går var jag & Nina och käkade kinamat (wokad kyckling med tre sorters svamp = supergott) på Sundbyberg Inn och därefter bar det av hemåt för att avnjuta (hm…) matchen mellan SSK och DIF. Oinspirerat spel och förlust för SSK, så det var en jädrans tur att sällskapet var trevligt i alla fall 🙂

I kväll bär det av till landet och förhoppningsvis slipper vi mötas av ett iskallt hus denna gång. Förra helgen lämnade vi nycklar till de nya grannarna och Jennifer var gullig och slängde på värmen i förmiddags – SKÖNT! Jennifers sambo Christian är inte lika rar, för av någon märklig anledning har han slängt en traktor i diket utanför vårt hus. Fattar han inte att han förstör vår utsikt?! 😉 Nä, skämt åsido så var det naturligtvis en rackar’ns otur att köra i diket och att få upp traktorn igen är tydligen inte det lättaste… Jag gissar hursomhelst att vi kommer att ha en hel del snö där uppe och att det blir en massa att skotta. Kul… för Tommie 🙁

När jag var liten tog min pappa med mig på ett antal auditions – jag antar att han hoppades på en skådespelarkarriär för mig. Mitt första vaga minne från något dylikt är när jag var och provade inför inspelningen av TV-serien om Jakob Dunderskägg. Jag hade rollen som Pippili (eller nå’t liknande) som i en liten ask tills det dagen efter dök upp en annan och bättre liten flicka. Svårt att förstå för mig som bara var 3-4 år och jag har fortfarande inte kommit över att jag missade chansen att bada naken med Janne ”Loffe” Carlsson 😉

Nästa försök gällde TV-serien Madicken och jag var sisådär 8 år gammal. Här var jag helt fel och fick inte ens provspela; mitt enda egentliga minne är att pappa, till mitt stora förtret, uppgav min hårfärg som ”brun råtta”…

Det enda roll jag faktiskt fick var i TV-serien Katitzi, den lilla zigenarflickan ni vet. Döm om min förvåning när det positiva beskedet om rollen kom per telefon och jag hörde min mamma tacka nej. Motiveringen? Jag skulle missa sommarinspelningarna, eftersom jag då skulle vara i forna Jugoslavien med mina morföräldrar. Många, många gånger har jag funderat över huruvida mitt liv hade sett annorlunda ut om jag hade medverkat i Katitzi. Inte på så sätt att jag tror att det hade gjort mig till rikskändis och jetsetare, utan jag undrar om mitt självförtroende under barn- och ungdomsåren hade blivit bättre; om jag hade varit lite tuffare, mer poppis och så’nt. Det kommer jag aldrig att få svar på, men ett som är säkert är att jag ännu en gång missade ”Loffe” Carlsson, som spelade Katitzis pappa. Blir inte ett dugg förvånad om jag springer på herr Carlsson en vacker dag så att cirkeln blir sluten liksom – det vore ruskigt typiskt mig.

/ Storkelina – den misslyckade skådespelerskan

Jag har tidigare skrivit om den muslimska klädedräkten burka (även burqa) och kan inte låta bli att köra en vända till. Detta med anledning av Frankrikes lagförslag om att förbjuda burkan på allmänna platser och Fredrik Reinfeldt, som enligt Aftonbladet har uttalat att han inte tycker att man ska ”röra sig ute i öppna Sverige på det sättet” (iklädd burka). ”Vi vill inte ha fler burkor i Sverige. Jag tycker inte att man i ett frihetligt land som Sverige ska behöva dölja sitt ansikte på det sättet” sade Reinfeldt vidare. Behöva dölja sitt ansikte? Att det finns massor av djupt troende kvinnor som vill bära burka tycks såväl Reinfeldt som många andra glömma. Att förbjuda någon  enda människa att bära de kläder han/hon vill är enligt min mening fullständigt förkastligt i varje sann demokrati.

Demokrati, åsiktsfrihet, tryckfrihet och andra fina ord som vi vanemässigt slänger oss med (och är stolta över) bör gälla alla, dvs även minoritetsgrupper (såväl etniska som andra). Att kämpa för att de kvinnor som tvingas bära burka ska slippa detta är en helt annan sak, som jag utan vidare ställer mig bakom. Jag tror dock att alla svenska burkamotståndare bör rannsaka sig själva och fundera över vad det är de stör sig på. Är det de ”stackars förtryckta” muslimska kvinnorna man värnar om, eller är man bara generellt emot det som inte hör hemma i vår svenska kultur?

/ Storkelina – tänkaren