Tommie, som sparar till tomteskägg, och hans lastbil är populära i flyttkretsar

Som jag tidigare har nämnt så blir det inte landet förrän i morgon 🙁 Tommies syster flyttar i eftermiddag/kväll och behöver sin brorsas assistans (och bil?). Själv slipper jag undan så’na där besvärligheter – duger liksom varken till flyttstädning eller som flyttgubbe…

I morgon blir det ytterligare en flytt för Tommies del då han ska köra våra nya ”på-landet-grannars” flyttlass på plats. Och på sätt och vis hjälper jag också till lite; jag sitter fram i lastbilen och ser till att den inte blir alltför baktung 😉 Hursomhelst så ska det bli kul att de nya grannarna (en chaufförskollega till Tommie och hans sambo) kommer på plats och i bästa fall kan deras hund vara något för Teo att leka med. Det skulle vår lille svartvite garanterat gilla 🙂

Ha det gott! / Storkelina

Ninas lilla gris

Okej Gunilla, här kommer en bild på den lilla grisen. Han (?) råkade vara med på ett annat foto och syns bara bakifrån, men i alla fall 🙂

Nöff Nöff & Kram / Storkelina

Först torskade SSK hemma mot LHC med 0-5 (mitt arma hjärta blöder…) och därefter brände jag Bomben (det gäller att tippa exakta resultat i tre hockey- eller fotbollsmatcher). Brynäs gjorde ett ynka mål för mycket och jag förlorade över 1.200 gånger insatsen 🙁 Visst ÄR det väääldigt synd om mig nu?! 😉

Sorry ATG att jag är otrogen emellanåt, men ni anordnar varken spel på poker eller hockey så ibland bara måste jag…

I går kväll såg jag fram emot en god natts sömn – det blev dessvärre inte riktigt så… Hade bedrövligt ont i kroppen och somnade inte förrän någon gång efter kl 04.00.  Vaknade sedermera strax efter kl 06.00 och kunde  inte somna om = öken 🙁 Ska dock inte gnälla mer över det utan i stället berätta lite om vad jag ägnar mig åt under alla sömnlösa nätter.

För att slippa fokusera på värken har jag allehanda knep ex.vis att ligga och rabbla (tyst för mig själv) allt jag kommer på inom olika kategorier t.ex trav- och galopphästar, musikgrupper, engelska verb etc. För att hålla liiite ordning i skallen kör jag oftast från a till ö = jättefiffigt 😉

Emellanåt kör jag en riktig gammal klassiker, nämligen att räkna får (anses ro- givande). Och visst, det börjar oftast bra = jag känner hur lugnet sprider sig i kroppen. Men… plötsligt slutar fåren, som i mina tankar vallas för att hoppa över ett staket, att komma i en jämn ström. En del galopperar fram medan somliga riktigt masar sig fram till staketet för att sedan hoppa utan ansats. Helt utan förvarning är det dessutom något jäkla fårskrälle (förlåt fåret!) som avviker, dvs smiter åt ett helt fel håll. Vad göra? Tja, jag måste ju så klart fånga in den förlupna rackar’n, vilket kräver viss skärpa = jag är åter klarvaken. Jag fattar faktiskt inte varför jag inte ger upp, för de där fåren har egentligen aldrig funkat för mig… Ska jag försöka se något positivt med det hela är det att jag i alla fall inte är sysslolös i min sömnlöshet 🙂

/ Storkelina – fåraherdinnan

Efter gårdagens pessimistiska tankegångar kom baksmällan: vaknade med en vidrig huvudvärk och illamående i morse. Varje gång jag rörde på huvudet/nacken smärtade det dessutom långt ner i ryggen = usch 🙁 Efter en bedrövlig dag känns det i alla fall mycket bättre nu och även gårdagens uppgivna känslor har vikt hädan = superskönt! Jag är vanligtvis positiv i mitt tänkande och hatar verkligen att dippa såsom jag gjorde i går. Lite coachning från Tommie och min pappa i himlen (”ta problemen när de uppstår, Maja”) gjorde dock susen, tack 🙂

Som jag nämnde i går är Tommie iväg och käkar julbord, vilket gör att jag kan lyssna på alla mina såsiga älsklingsballader utan att någon klagar = toppen. Även Teo verkar inspireras och gilla kärlekssånger – han är närmast hysteriskt pussglad i kväll 😉

Nu är det dags för lite motion för mig och den lille svartvite, sedan blir det ett avsnitt av Desperate Housewives (spelar in så att jag slipper reklamen). Hell’s Kitchen får däremot vänta, för det vill jag hellre se tillsammans med Tommie (lär inte bli i kväll gissar jag…).

/ Storkelina – optimisten

Det är snart dags för en härlig (?) stund framför TV:n: SSK möter Timrå borta. Tänker att det är bäst att skriva några rader före matchen, dvs innan humöret blir ännu sämre (se tidigare inlägg) 😉 Verkar jag pessimistisk? Jo, men överraska mig gärna, mitt kära gamla SSK!

I dag fick Tommie veta att han ska på julbord i morgon = hyfsat kort varsel. Tommie är förvisso egen företagare, men kör uteslutande för en åkericentral, och det det där med framförhållning tycks sällan vara deras starka sida. Lite skillnad mot min eminenta arbetsplats där man oftast får kännedom om dylika aktiviteter mer än en månad i förväg. Fast det är klart, alla branscher kan inte vara lika perfekta som travsporten.

Längtar redan efter helgen då det äntligen är dags för lite riktig livskvalitet på landet igen 🙂 Blev dock lite besviken när jag kom på att vi inte kan åka förrän på lördag; Tommie ska nämligen hjälpa sin syrra att flytta på fredag kväll och ska dessutom köra flytten åt vår blivande granne på lördag morgon. Fast skitsamma – den som väntar på nå’t gott väntar som bekant aldrig för länge, eller?!

Ha det gott – nu gömmer jag mig strax bakom en kudde och kollar på skräckfilm… nä, menade förstås hockey 😉

Liksom så många andra deltidssjukskrivna, och personer med tidsbegränsad sjukersättning, lever jag just nu i ovisshet. En s k Försäkringsmedicinsk utredning ska inom kort fastställa omfattningen av min arbetsförmåga (jobbar i dag 50%), men jag hyser inget större hopp om annat än att man beslutar att jag fr o m mars ska arbeta heltid. Människor med cancer och svårare/”tydligare” diagnoser än min har redan kommit dit och jag har svårt att se varför jag skulle ha större tur.

Vad jag tycker om regeringens omilda behandling av svårt sjuka (jo, de finns faktiskt) människor orkar jag inte ens gå in på; jag tror dessutom att det säger sig självt. Vad jag tycker om min egen situation tänker jag dock klargöra och det går fort: åt helvete (den också). Jag har inte ork, varken fysiskt eller mentalt (kronisk värk tär även på insidan), att jobba heltid och är naturligtvis rätt orolig för närvarande. Vad göra? Självfallet inte hänga läpp, strategin är redan klar:

1. Fortsätta att arbeta i nuvarande omfattning och må ”hyfsat”, dvs ha utrymme för ett liv utöver arbetet.
2. Leva upp mina tillgångar (andra än lönen, 50% anställning på ”mitt” företag blir man inte rik på)
3. Leva upp Tommies lön
4. Använda fantasin, dvs komma på hur man tjänar mycket pengar med minimal (läs ingen) arbetsinsats. Hm, måste nog bli kriminell då…

Verkar jag negativ? Nja, bara lite uppgiven… Det kan möjligen bero på att jag lever med min kropp och i min verklighet = känner mina begränsningar. Inte sådär väldigt upplyftande kan jag säga 🙁

/ Storkelina – i bästa fall mitt vanliga nöjda jag en annan dag

Detta inlägg tillägnas vännen & släktingen Nina 🙂

I dag firar grannlandet Finland sin nationaldag, tillika flaggdag och självständighets- dag. Dagen firas till minne av den 6 december 1917 då Finland förklarade sig själv- ständigt från Ryssland. På nationaldagen tar den finska presidenten varje år emot ett stort antal gäster i sitt residens; bland dessa även utländska gäster som under året anses ha gjort något betydelsefullt för Finland. Presidentens mottagning TV-sänds och har alltid höga tittarsiffror. I dag tänder också de flesta finländarna ljus i sina fönster till minne av dem som dog för Finlands frihet i vinterkriget (1939-40) och sedermera fortsättningskriget (1941-44).

Som kuriosa kan nämnas att min farfar Einar Wahlström fick medalj för sina insatser som läkare under vinterkriget och även om jag aldrig kände honom (avled 1945) så är jag stolt.

Tidigare i veckan skrev jag om Tiger Woods och hans svenska hustru Elin – ett ”helyllepar” med uppenbara problem. Då det framkommit att Paul Anka nu har begärt skilsmässa från lyxhustrun Anna har ytterligare en perfekt fasad rämnat. Detta trots att Anna Anka, ända fram till helt nyligen, gjort ett flertal uttalanden där hon berättat om sin egen förträfflighet kontra svenska kvinnors brister vad gäller att tillfredsställa män. Paul Anka verkar dock inte vara lika imponerad över Annas färdigheter som hon själv är, och det är bara att gratulera honom; en mer oempatisk kvinna än Fru Anka har jag sällan skådat… Och även om jag själv är svensk och därmed okunnig i ämnet ”att behålla en man” så tycks jag lyckas bättre än Anna Anka denna gång – Tommie har såvitt jag vet inte lämnat in någon skilsmässoansökan i alla fall 😉