Efter gårdagens pessimistiska tankegångar kom baksmällan: vaknade med en vidrig huvudvärk och illamående i morse. Varje gång jag rörde på huvudet/nacken smärtade det dessutom långt ner i ryggen = usch 🙁 Efter en bedrövlig dag känns det i alla fall mycket bättre nu och även gårdagens uppgivna känslor har vikt hädan = superskönt! Jag är vanligtvis positiv i mitt tänkande och hatar verkligen att dippa såsom jag gjorde i går. Lite coachning från Tommie och min pappa i himlen (”ta problemen när de uppstår, Maja”) gjorde dock susen, tack 🙂

Som jag nämnde i går är Tommie iväg och käkar julbord, vilket gör att jag kan lyssna på alla mina såsiga älsklingsballader utan att någon klagar = toppen. Även Teo verkar inspireras och gilla kärlekssånger – han är närmast hysteriskt pussglad i kväll 😉

Nu är det dags för lite motion för mig och den lille svartvite, sedan blir det ett avsnitt av Desperate Housewives (spelar in så att jag slipper reklamen). Hell’s Kitchen får däremot vänta, för det vill jag hellre se tillsammans med Tommie (lär inte bli i kväll gissar jag…).

/ Storkelina – optimisten

Det är snart dags för en härlig (?) stund framför TV:n: SSK möter Timrå borta. Tänker att det är bäst att skriva några rader före matchen, dvs innan humöret blir ännu sämre (se tidigare inlägg) 😉 Verkar jag pessimistisk? Jo, men överraska mig gärna, mitt kära gamla SSK!

I dag fick Tommie veta att han ska på julbord i morgon = hyfsat kort varsel. Tommie är förvisso egen företagare, men kör uteslutande för en åkericentral, och det det där med framförhållning tycks sällan vara deras starka sida. Lite skillnad mot min eminenta arbetsplats där man oftast får kännedom om dylika aktiviteter mer än en månad i förväg. Fast det är klart, alla branscher kan inte vara lika perfekta som travsporten.

Längtar redan efter helgen då det äntligen är dags för lite riktig livskvalitet på landet igen 🙂 Blev dock lite besviken när jag kom på att vi inte kan åka förrän på lördag; Tommie ska nämligen hjälpa sin syrra att flytta på fredag kväll och ska dessutom köra flytten åt vår blivande granne på lördag morgon. Fast skitsamma – den som väntar på nå’t gott väntar som bekant aldrig för länge, eller?!

Ha det gott – nu gömmer jag mig strax bakom en kudde och kollar på skräckfilm… nä, menade förstås hockey 😉

Liksom så många andra deltidssjukskrivna, och personer med tidsbegränsad sjukersättning, lever jag just nu i ovisshet. En s k Försäkringsmedicinsk utredning ska inom kort fastställa omfattningen av min arbetsförmåga (jobbar i dag 50%), men jag hyser inget större hopp om annat än att man beslutar att jag fr o m mars ska arbeta heltid. Människor med cancer och svårare/”tydligare” diagnoser än min har redan kommit dit och jag har svårt att se varför jag skulle ha större tur.

Vad jag tycker om regeringens omilda behandling av svårt sjuka (jo, de finns faktiskt) människor orkar jag inte ens gå in på; jag tror dessutom att det säger sig självt. Vad jag tycker om min egen situation tänker jag dock klargöra och det går fort: åt helvete (den också). Jag har inte ork, varken fysiskt eller mentalt (kronisk värk tär även på insidan), att jobba heltid och är naturligtvis rätt orolig för närvarande. Vad göra? Självfallet inte hänga läpp, strategin är redan klar:

1. Fortsätta att arbeta i nuvarande omfattning och må ”hyfsat”, dvs ha utrymme för ett liv utöver arbetet.
2. Leva upp mina tillgångar (andra än lönen, 50% anställning på ”mitt” företag blir man inte rik på)
3. Leva upp Tommies lön
4. Använda fantasin, dvs komma på hur man tjänar mycket pengar med minimal (läs ingen) arbetsinsats. Hm, måste nog bli kriminell då…

Verkar jag negativ? Nja, bara lite uppgiven… Det kan möjligen bero på att jag lever med min kropp och i min verklighet = känner mina begränsningar. Inte sådär väldigt upplyftande kan jag säga 🙁

/ Storkelina – i bästa fall mitt vanliga nöjda jag en annan dag

Detta inlägg tillägnas vännen & släktingen Nina 🙂

I dag firar grannlandet Finland sin nationaldag, tillika flaggdag och självständighets- dag. Dagen firas till minne av den 6 december 1917 då Finland förklarade sig själv- ständigt från Ryssland. På nationaldagen tar den finska presidenten varje år emot ett stort antal gäster i sitt residens; bland dessa även utländska gäster som under året anses ha gjort något betydelsefullt för Finland. Presidentens mottagning TV-sänds och har alltid höga tittarsiffror. I dag tänder också de flesta finländarna ljus i sina fönster till minne av dem som dog för Finlands frihet i vinterkriget (1939-40) och sedermera fortsättningskriget (1941-44).

Som kuriosa kan nämnas att min farfar Einar Wahlström fick medalj för sina insatser som läkare under vinterkriget och även om jag aldrig kände honom (avled 1945) så är jag stolt.

Tidigare i veckan skrev jag om Tiger Woods och hans svenska hustru Elin – ett ”helyllepar” med uppenbara problem. Då det framkommit att Paul Anka nu har begärt skilsmässa från lyxhustrun Anna har ytterligare en perfekt fasad rämnat. Detta trots att Anna Anka, ända fram till helt nyligen, gjort ett flertal uttalanden där hon berättat om sin egen förträfflighet kontra svenska kvinnors brister vad gäller att tillfredsställa män. Paul Anka verkar dock inte vara lika imponerad över Annas färdigheter som hon själv är, och det är bara att gratulera honom; en mer oempatisk kvinna än Fru Anka har jag sällan skådat… Och även om jag själv är svensk och därmed okunnig i ämnet ”att behålla en man” så tycks jag lyckas bättre än Anna Anka denna gång – Tommie har såvitt jag vet inte lämnat in någon skilsmässoansökan i alla fall 😉

Gårdagskvällen på Mosebacke blev jättelyckad och den vikarierande gitarristen i Peter Murphy’s Carver Combo klarade sitt uppdrag med bravur 🙂 Fick även se Tommie släppa loss på dansgolvet samt den socialdemokratiska politikern Ines Uusmann digga till ett för mig okänt band = kunde inte ha blivit bättre 😉

Är nyss hemkommen från kvällens trevliga gröt- och glöggkalas hos vännerna Patrik & Erica. Förutom olika sorters glögg (i massor) och gröt bjöds det på hembakade pepparkakor och lussebullar, choklad, frukt, nötter och en tänd brasa = härlig jul- stämning. Gott var det, men så här i efterhand känner jag mig mest som en uppsvälld och däst badboll…

Efter SSK:s mirakulösa upphämtning mot HV71 i torsdags följde man i dag upp med en hemmatorsk mot bottenkollegan Brynäs. Så svagt och så typiskt SSK, tyvärr 🙁 Den enda trösten är att vi inte längre behöver gräma oss över att ha varit tvungna att tacka nej till gratisbiljetter (tack iallafall Göran!) till dagens match – vi missade väl inget direkt.

Har verkligen sett fram emot kvällens spelning med Peter Murphy’s Carver Combo och blev därför mycket besviken när Tommie ringde och sade att den var inställd (gitarristen har svininfluensa). Desto gladare blev jag några timmar senare när det visade sig att man lyckats skaka fram en vikarierande gitarrist. Jag/vi är således på igen = till Mosebacke 🙂

Annars intet nytt under stjärnorna = samma man, samma hund, samma hem, samma låt (When I Need You) och samma pizza (har bara ätit en sort de senaste 10 åren…). Enformigt? Inte ett dugg! När jag hittat något jag verkligen gillar har jag absolut ingen lust att chansa och riskera att få nå’t sämre ex.vis en äcklig pizza 😉

Nä, nu är det dags att samla lite krafter inför kvällen och dessutom se till att spara några till morgondagens gröt- och glöggkalas hos Patrik & Erica 🙂 Ha det gott!

SSK har varit helt under isen på slutet och dagens bortamatch mot serieledarna HV71 började inte heller speciellt lovande – ett par tidiga mål och 3-0 till HV71 efter första perioden = lust att stänga av TV:n. Dessbättre gjorde jag/vi inte det utan fick i stället se SSK jobba sig tillbaka in i matchen och likaläge 4-4 vid full tid 🙂 Att HV71 sedan tog bonuspoängen spelar mindre roll en dag som denna; grabbarnas kämpainsats förtjänar ändå Storkelinas lilla bragdguld.

Så har det då till sist visat sig att det ”perfekta helylleparet”, dvs golfspelaren Tiger Woods och han svenska hustru Elin, inte är så perfekta när allt kommer till kritan. Den senaste veckans bilkrasch och rykten om hur Elin har misshandlat sin Tiger toppas nu med ett erkännande: Tiger Woods har varit otrogen under en längre tid, men ”ångrar de där snedstegen” av hela sitt hjärta…

(Källa: www.expressen.se)

Vad gäller Elins påstådda misshandel (med hjälp av en golfklubba) av Tiger blir jag en smula förbryllad. Till att börja med bör det nämnas att Tiger förnekar att någon misshandel över huvud taget ägt rum, men trots det är det många som tror att den faktiskt har gjort det. I den sistnämnda gruppen är det i sin tur en massa människor som i det närmaste ger Elin hjältestatus för att hon så att säga satt maken på plats; någon har t o m uppmanat henne att ta ”en driver nästa gång”.  Är det någon som tror att reaktionerna blivit desamma om det varit tvärtom, dvs att en man påståtts misshandla en kvinna med en golfklubba? Nä, knappast… Självfallet är all form av misshandel/våld lika illa och jag skulle tro att även en stor och stark man känner sig rätt liten om någon svingar en golfklubba mot honom. Det är självfallet varken okej eller ett dugg lustigt bara för att gärningsmannen är kvinna 🙁

När det gäller parets framtid hoppas jag innerligt att Elin inte är en av alla de kvinnor som snällt accepterar ett liv med otrohet och sargat känsloliv. Man blir så trött på att se alla dessa kvinnor som låter sig köpas och i och med det blir tvungna att ta precis vilken skit som helst (inklusive otrohet). Några tragiska exempel på sådana är flickvännerna till de Tre Kronor-spelare, som för några år sedan var inblandade i en omskriven ”sexskandal”. Resonemanget verkade vara ”jo, men visst han var ju otrogen och det var inte så kul men han sade ju förlåt”; underförstått: ”jag lever ett liv i lyx och är inte beredd att offra det, det har förvisso sitt pris men jag är beredd att betala det” = tragiskt, men självförvållat.

/ Storkelina – perfekt men inte helylle 😉