I går var jag, Tommie och brorsans bonusgrabb Danne på Sannes 18-årspartaj i Vallentuna = mycket trevligt 🙂 Vi fick god mat & dryck, körde det mycket informativa spelet Jag har aldrig och pladdrade i massor. Klockan? Den blev väääldigt mycket innan det var dags för hemfärd…

I dag har jag mest haft det lugnt och skönt,  men jag har även lyckats med bedriften att skicka in hushållets deklarationer. Det är grymt bekvämt att deklarera via internet; framförallt när det gäller Tommies näringsverksamhet. Det är i princip bara att fylla i lite siffror här och där och sedan sköter sig resten nästan själv. I bästa fall blir det rätt också 😉

Under kvällen har SVT visat Dokument inifrån: Vargkriget, och det var det vidrigaste jag har sett vad gäller djurplågeri i Sverige. Vargmotståndarnas metoder är inte bara många utan också fruktansvärt grymma – att vargarna går i dagar och lider innan de slutligen dör tycks inte vara något som helst problem. De vargmotståndare som medverkade i programmet hade alla ett gemensamt mål: att utrota vargen till varje pris. De fega, inskränkta och hatiska människor som deltar i ”vargkriget” gjorde nog klokt i att inte visa sina ansikten, för just nu vill jag (och förmodligen många med mig!) utrota nämnda vargplågare i stället. Eller åtminstone låsa in dem och göra världen – inklusive Dalarna, Värmland och andra vargtäta regioner – till en bättre plats.

/ Storkelina – inte alltid så förtjust i människor

I dag ”firar” jag & Tommie en valborgsmässoafton helt utan traditionella inslag: Tommie har jour, jag unnar mig att vara soffpotatis och inte en enda brasa finns i sikte. Tråkigt? Nä, faktiskt bara skönt! Dessutom har jag ett 18-årsfirande i Vallentuna inplanerat i morgon = måste vara fräsch och utvilad. Frågan är bara om födelse- dagsbarnet, som egentligen fyller år i dag, kommer att vara detsamma? 😉

Den här bloggen är inte bara ett forum där jag kan och får skriva allt vad jag har lust med – den har också visat sig vara ett mycket gott stöd för min bristande minnesfunktion. Så snart jag undrar över något jag har gjort, ex.vis när jag gjorde det, så går jag in i bloggens sökfunktion och vips så får jag svar. Fantastiskt praktiskt emellanåt 🙂 Kan tänka mig att en eller annan, t ex Stolle, också kan dra nytta av detta. Så Stolle, om du undrar när, med vem/vilka du bälgade i dig en hel bag-in-box och spelade kubb i 13 minusgrader: kolla i ”sök”…

Nu ska jag göra manikyr, slänga på en ansiktsmask och ta ett varmt bad och det ska bli SÅ skönt. Ha det gott så länge och ta det lugnt med valborgsfirandet!

Kramisar / Storkelina

I dag fyller du, ett av mina favorityngel, 18 år. Hoppas att du får en fantastiskt fin dag med MASSOR av presenter! Och kanske, kanske får du för första gången testa något starkare än hallonsaft 😉

GrattisKramar till dig från mig /Lena

Jag träffade Elin för första gången i början av 2007,  då hon jobbade som servitris på Restaurang Caponata i Mariehäll; själv var jag där som nöjd matgäst 🙂 Det dröjde hursomhelst inte länge innan jag intresserade mig för denna rara tjej, och då det sedermera visade sig att vi hade en hel del gemensamma nämnare började vi umgås även privat. Första gången var på en spelning med Peter Murphy’s Carver Combo och jag minns att Elin lärde mig att dricka vad som fortfarande är min kalla favoritdrink: White Russian.

Liksom jag är Elin vattuman och SSK:are (hon är uppväxt i regionen) och det faller sig alltså naturligt att hon är en toppentjej 😉 Tillsammans har vi bland annat provat att äta & dricka gott, men också gjort mer seriösa saker som att diskutera livets allvar, se på hockey och ”idrotta” = spela krocket. Det var mycket intressant när Elin debuterade på vår ”på-landet-krocketbana” – jordgubbslandet blev sig aldrig mera likt…

I arbetslivet har den nu 26-åriga Elin ägnat sig åt både praktiska och administrativa ting; det sistnämnda bland annat genom att gästspela på mitt kära travförbund. Förutom servitrisjobb, studier och nämnd sejour inom travet så utgjorde redaktionen för tidningen Glamour under en tid den dagliga basen för veckans profil.

Som person är Elin rätt och slätt en härlig tjej med ett aldrig, eller åtminstone sällan, sinande gott humör. Hon är sedan några år bosatt i Stockholms kommun, och sedan många år är sambo med Thomas (också SSK:are förstås). Den 21 januari i år blev Elin och hennes Thomas föräldrar till en liten Harry, och det är bara att gratulera det lilla gossebarnet: mer harmoniska, kloka och kärleksfulla föräldrar hade han inte kunnat få!

Rocky i förgrunden, "lilla" Flisan i bakgrunden och lite vackra händer tillhörande Jennifer

I går hade jag mycket på jobbet och ett läkarbesök på eftermiddagen – till råga på allt hade jag & Tommie oskicket att gå ut och äta på kvällen = bloggen fick vila. Nu är jag dock tillbaka på banan och det är skönt, för jag förstår ju att jag måste ha varit saknad 😉

Efter ytterligare en arbetsdag är jag tämligen trött på mig själv; detta efter att ha a) pratat om mig på ett 1½ timme långt medarbetarsamtal med chefen samt b) pratat om mig på ett 1 timme långt samtal med chefen och AF Rehab (Arbetsförmedlingen Rehabilitering). Visserligen är det trevligt att få upp- märksamhet, men jisses vad tradigt det blir till slut 🙁

Fick höra att Rocky, grannhunden på landet, varit ute på dåligheter. På promenad med husse Christian och ”farbror” Dick lyckades Rocky med konststycket att hamna i slagsmål och detta mitt ute i obygden. Moståndaren var en grävling och lyckligtvis klarade sig såväl Rocky som grävlingen utan några större blessyrer. Stackars Rocky, som är en fredligt sinnad och kastrerad hanhund, kan inte ha fattat vad det var som hände men var nog tacksam att han inte var en liten chihuahua eller nå’t…

P.S. Den vackra bilden ovan är förstås tagen av mästerfotografen Stolle D.S.

Syntest och bevis om körkortstillstånd var redan (jag är ju faktiskt bara 40 år…) ordnat och i dag var det dags för den obligatoriska handledarkursen. Tommie, som är min tilltänkte handledare, och jag har alltså tillbringat 3 timmar på Tule Trafikskola i Sundbyberg = nyttigt för min del. Kursledaren Gerd var dessutom lysande 🙂 Det enda som var mindre bra var att min stackars rygg led stort; delar av kvällen tillbringade jag sittande på golvet eller stående. Vad de andra tyckte om det? Jo, det är väl det som är det positiva med att mogna: jag brydde mig inte. Det var faktiskt inte långt i från att jag lade mig ner på golvet och gjorde mina nya ryggövningar (som stillar smärtan) enligt McKenzie-metoden också 😉

Efter en lång och tuff dag samlar jag mig nu för en arbetsvecka full av möten och det känns inte sådär jättefestligt… Dessbättre har jag dock även något roligt att se fram emot, för till helgen sätter jag ny kurs och beger mig ut till Vallentuna. Kusinbarnet Sanne fyller 18 år och det finns ingenting som kan hindra mig från att dyka upp. Dessvärre vet jag inte hur det blir för Tommies del – han har nämligen jour 🙁

/ Storkelina – kurskvinnan

För ca en vecka sedan bjöd jag på bilder från min & Tommies vargträff på Kolmården och nu, när jag har samlat mig en smula, vill jag gärna berätta med ord också. Fast eftersom det vore ”tjänstefel” att inte komplettera med ytterligare bilder serverar jag denna gång en komplett meny bestående av både ord & bild 🙂

Lördagen den 17 april kl: 10.15 samlades jag, Tommie och ett antal andra personer vid träffpunkt ”Vilda möten” (en omärkt grusplan…) utanför Kolmårdens huvudentré. Där ropades vi upp och delades in i grupper för att sedan, tillsammans med guiderna, bege oss till de olika varghägnen. Min & Tommies grupp om totalt 15 personer lotsades till ett hägn med nio 1-åriga varghannar – en samling ”banditer” Fortsätt läsa →

Jag tillhör dem som trivs med livet och gärna kostar på mig att le/skratta när tillfälle bjuds. Att ”ett gott skratt förlänger livet”, dvs att skratt minskar nivåerna av stress- hormoner samt får immunsystemet att öka produktionen av antikroppar, får vid det här laget anses vara väl dokumenterat. Enligt www.expressen.se, som i sin tur hänvisar till icke namngivna amerikanska forskare, kan skratt/glädje/humor dock ha ytterligare (och tidigare okända) effekter/biverkningar. Dessa är mer eller mindre positiva, döm själva:

• Blodtrycket sjunker
• Halten av hormonet leptin, som begränsar aptiten, sjunker
• Halten av hormonet ghrelin, som ökar aptiten, stiger

Resultatet av ovanstående ekvation torde vara att vi a) förlorar gränserna för hur mycket vi stoppar i oss och b) samtidigt blir ännu hungrigare. Springer man runt och är ständigt glad/nöjd/lycklig/skojfrisk riskerar man alltså att föräta sig 😉 Jag vet inte hur ni tänker, men jag tänker iallafall även fortsättningsvis att våga mig på skratt och glädje. Det värsta som kan hända är att man rullar fram = kanske inte så kul längre = slutar skratta = blir smal som en sticka = skrattar ännu mindre osv 🙁

I dag har jag varit hemma från jobbet med en bedrövlig huvudvärk. Gissar att det var resultatet av all anspänning som blev i samband med begravningen i går… Det känns aldrig bra att inte gå till jobbet (om man inte är ledig vill säga), men i dag var det iallafall helt rätt.

Stolle & Jonas har till sist lyckats boka om sina biljetter från New York och kommer tillbaka till Sverige ”redan” (undrar om de tycker det 😉 ) i morgon. Fast det blir förstås lite trist för de små liven att de kommer hem precis när deras kära Djurgården torskar SM-finalen mot HV71 🙁

Både jag & Teo ligger nu i startgroparna för att sticka i väg till landet; vi väntar bara på husse och tillhörande bil. Eftersom de där riktiga varma och härliga kvällarna fortfarande lyser med sin frånvaro har vi laddat packningen med ”lite” Prison Break – två hela säsonger faktiskt 🙂 Att förlita sig på att det ska finnas sevärda program på TV är inte vidare smart när man bara har ett minimalt kanalutbud…