När jag var väääldigt ung, sisådär 5 år gammal, var jag inte riktigt så snäll och hederlig som jag skulle ha önskat 🙁 Jag började då på dagis och bestämde mig tidigt för att inta en ledarroll – jag startade Guldklubben. Till min klubb lockade jag jämnåriga och yngre medlemmar med att de skulle få äkta guldsmycken. Jodå, dessa skulle jag fixa genom att ta guld från bergen ute på familjens skärgårdsställe – detta var i alla fall vad jag sade. Själv visste jag innerst inne att detta inte skulle bli möjligt… Hursomhelst, klubbmedlemmarna tvingades till diverse gymnastiska övningar etc; det fanns ett antal krav som skulle uppfyllas innan guldet blev deras. Medlemmarna fick också tjusiga och HEMLIGA medlemsbrev, vilka jag faktiskt skrev på maskin.

Det hela gick riktigt skapligt tills mitt dåliga samvete började gro och medlemmarna dessutom började ställa krav på sin ledare. De ansåg sig ha kämpat länge nog och ville förstås se det utlovade guldet. Det var då det blev riktigt svettigt, men jag kom på en lösning:  jag skulle försöka lura ”de små” genom att ge dem plastsmycken (sådana man kunde köpa ur röda automater). Dessvärre blev detta aldrig av vilket medförde att  jag våndades och skämdes över mitt lurendrejeri i flera år. Under en lång tid var jag också rädd att någon skulle bli påmind och utkräva sin belöning, men hittills har ingen hört av sig. Och nu måste väl mitt ”brott” ändå vara preskriberat, eller?!

Efter jobbet följde jag med min kollega Annica för att äta lunch och därefter ta en titt på hennes kolonistuga i Bromma. Att det skulle vara fint trodde jag nog, men också att det skulle vara litet. Döm om min förvåning när det var en stuga på 23 kvm och en underbar tomt på 350 kvm. Det fanns dessutom dusch & frystoa – det går alltså att bo i detta lilla ”slott” sommartid. Jag ska erkänna att jag tidigare aldrig riktigt förstått mig på detta med, vad jag trodde var, pyttesmå kolonilotter med ett jordgubbsland eller två. NU förstår jag! Verkligen något att rekommendera för den lilla familjen som vill ha någonstans för rekreation, mys och pyssel.

I eftermiddag bär det av mot landet, men tyvärr inte för att jag ska tillbringa några mysiga dagar där. Nix, det är chefen som ska kolla på den underbara granngården Annelund som tyvärr är till salu. Jag hänger bara med som guide men får ju åtminstone se en skymt av vårt underbara ställe.

Annars är jag inne i en intensiv period med studentmottagningar och annat skoj som ska avverkas, presenter som ska inhandlas osv. Jättekul, men även lite stressigt och tungt för min sargade kropp… Får se till att ta igen mig ordentligt när allt är över och jag ska erkänna att semestern hägrar. Att bara ”vara” är inte dumt alls emellanåt – tror faktiskt att det är ett av människans basala behov. Mina vänner arbets- narkomanerna håller förstås inte med, men jag är trots det övertygad om att jag har rätt (som vanligt) 😉

När du väljer partner är det inte bara utseende, intelligens, charm, doft eller andra mer eller mindre dunkla motiv som styr. Enligt en brasiliansk studie har immunförsvaret en avgörande betydelse; du letar helt enkelt ”rätt” sorts kromosomer. Detta innebär i korthet att du oftare dras till personer där ett visst område i arvsmassan (det som styr immunförsvaret) är olikt ditt eget. På din perfekta partner skiljer sig således hans/ hennes kromosom 6 mycket från din egen dito = ni kan få flera och friskare barn.

Källa: http://www.expressen.se/dejting/1.1583233/osynlig-kromosom-far-dig-pa-fall

Storkelinas kommentar: Låter jättebra, men det blir ju ruskigt svårt att kolla någon annans kromosomer 🙁 Förmodligen bara att hålla ut dock, för med forskningens ständiga framsteg går det väl snart att stämma av en eventuell partners lämplighet med ett diagnostiskt snabbtest 😉 Hur det fungerar för homosexuella par, vilka inte kan fortplanta sig ”på egen hand”, förtäljer inte historien. Här borde det ju vara annorlunda, eftersom driften efter friska avkommor så att säga faller bort någonstans på vägen.

I dag var det arbete igen och det var nästan skönt efter helgen som varit –  tillbaka till varda’n var/är inte tokigt alls. Fick dessutom uppleva något helt fantastiskt på jobbet, nämligen en ung dam (inga namn här, men hennes alias är Smurfelina) som inte visste hur man fyller på en häftapparat = sött och faktiskt väääldigt gulligt 🙂 Innan trodde jag att typ alla visste hur och var man pular in häftklamrarna, men nu vet jag bättre 😉

Annat nytt under stjärnorna:  i Danmark anordnades ”onanimaraton” för andra året i rad. De 25 glada (?) deltagarna lyckades med bedriften att sätta både danskt rekord och världsrekord… Hur sjuk måste man inte vara för att delta i nå’t dylikt?!

Fredagens årsmiddag med jobbet åtföljdes av att jag förlorade min plånbok i taxin på väg hem 🙁 Gissa om jag blev glad dagen därpå när polisen ringde och hade såväl plånbok som innehåll i tryggt förvar. Stort tack till den vänliga själ som såg till att jag återfick förlorat gods!

Lördagen och söndagen spenderade jag i huvudsak på Solvalla. Huvudattraktionen var förstås att se ekipaget Torvald Palema och Åke Svanstedt briljera och vinna Elitloppet 2009. Annars trevligt sällskap, gott att äta & dricka och bra sport – ett fantastiskt arrangemang 🙂 Tyvärr också trötta fötter och värkande rygg, men det får man stå ut med en gång om året…

Tidigare i veckan genomgick kronprinsessan Victorias tilltänkte, Daniel Westling, en njurtransplantation. Medan operationen pågick var kronprinsessan på väg till Grönland för representation – sorgligt. Naturligtvis borde hon ha funnits vid Daniels sida under ett så pass allvarligt ingrepp. Antar att det är priset man får betala när man föds kunglig (och behåller sin titel)…

Riktigt sjukt, om än väldigt positivt, är att det blev rusning till Donations- registret sedan Daniel Westlings problematik blev känd. Var det något nytt att det råder stor brist på organdonatorer i världen? Eller beror detta plötsliga uppvaknande på att man hoppas på att få rädda livet på en kunglighet? Skumt är det…

Efter ytterligare ett års hårt arbete är det i kväll dags för min arbetsgivare att bjuda på den årliga middagen med folk från hela landet. Tidigare har vi ätit på ställen som Stallmästaregården och Operaterrassen – i år intas vår middag i ett så kallat VIP-tält. Det bli säkert hur fint som helst, men visst är det lite trist att inte komma längre bort från jobbet. Tältet står faktiskt precis utanför fönstret till mitt arbetsrum… Positivt med det hela är jag vet att detta tvåvåningstält är stadigt – jag har ju sett när man byggt upp det. Och ja, jag hann jobba lite emellanåt också 🙂

Kom hem från semester på landet i går och möttes genast av problem: en vinbärssnäcka hade liftat med de 12 milen söderut. Problemet? Jag tycker så himla synd om snigeln som kommit bort från sina hemtrakter och alla sina vänner. Helt seriöst så mår jag dåligt över detta; blev ju tvungen att släppa ut den här hemma på okänd mark… Inte har jag sett några potentiella kompisar åt henne/honom heller 🙁

På tomten på landet kryllar det för övrigt av vinbärssnäckor. Att de anses kunna ”ställa till det” i trädgårdar bekymrar mig föga, men risken att trampa på dem är ett stressmoment. Gissa hur jag mår när jag, trots min försiktighet, råkat göra detta? Det är så gräsligt! Min plan är därför att fylla en skottkärra med sniglar (och mjukt underlag förstås) och köra bort dem från mitt närområde. Om någon undrar så kan jag redan nu svara: nej, det är inte lätt att vara funtad som jag.

Storky Girl utgår även denna vecka – har inga startlistor och www.atg.se vägrar att visa mig alla sju loppen…