Helgen har varit fantastiskt trevlig, och då framför allt gårdagen då våra fina grannar Christian & Jejje bjöd oss på underbar mat på Uppsala-krogen Indian Kitchen 😛 Innan det blev taxi hem hann vi även avverka den engelska puben Sherlock’s, den irländska puben O’Connors och sist men inte minst en snabbis (nä, inte på det viset! 😉 ) på Katalin. Ett mycket uppskattat storstadsbesök (jaja, allt är relativt…), som satte lite extra krydda på vår annars så stillsamma tillvaro här hemma i skogen 🙂

Idag har vi varit hos bäste Danne, som bjöd på adventsfika med nybakat. Utöver Danne & lilla dottern Alicia så var även Åke, Jenny & Sebbe på plats och vi hade det supermysigt. Himla kul att hela ligan, både som permanentboende och fritidsgäster, har köpt hus här i krokarna.

Nu ska jag snart gå och sussa sött, så ha det gott!

/ Storkelina

Allra sötaste Alicia hade kul med sin 11-årige farbror Sebbe, som tillfälligt gästade den rosa sängen.

Att klä granen tiiiidigt verkar ha blivit populärt, men själv väntar jag helst till julafton eller kvällen före.

En suddig version av min bonusbrorson Danne.

Den senaste veckan har det varit full rulle med konferens, studier och annat och än är det inte över = liten onlinetenta i marknadsföring väntar under morgondagen. Hursomhelst, konferensen var utomordentligt givande såväl arbetsmässigt som socialt och att den toppades med god mat och föreställning på Cirkus var förstås en härlig bonus. Inte så dumt att ha ett arbete och en massa härliga kollegor! 🙂

I år blir det inget Stockholm International Horse Show för min del. Har ju varit i Globen ett antal gånger under åren, och hade också funderingar på att kolla in första vändan på Friends Arena men när det inte var någon som ”kastade” biljetter över mig så hoppade jag över det. Har rätt mycket annat nu, och gillar inte att ha alltför många helger i rad uppbokade…

Som de flesta vet så är mina/våra djur utomordentligt viktiga för mig, och jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan den glädje de sprider bara genom att finnas till. På bilden ser ni finaste kissen Bus, som närmast liknar en oformlig massa MEN det är tydligen skönt att ligga på det där märkliga viset. Njuter hon så njuter i alla fall även jag, och vips så är dagen ”gjord”. Härligt!

/ Storkelina

I hela mitt liv har jag gått runt och inbillat mig att jag inte är det minsta lik vare sig mamma eller pappa, MEN nu har jag ändrat mig. När jag ser bilderna ovan så står det plötsligt väldigt klart att jag (till höger då) verkligen är en mix av båda mina föräldrar. Långt ifrån lika vacker som mamma, och långtifrån lika maskulin och stilig som pappa, men ändå en rätt lyckad blandning om jag nu får säga det själv 😉  🙂 Är såå oerhört stolt över mina föräldrar, och har äntligen blivit tillräckligt mogen för att faktiskt vilja likna dem – både vad gäller utseende och intellekt.

/ Storkelina – dottern

Den gångna helgen har vi haft finbesök i form av Tommies pappa Lasse & hans fru Anne, och det var naturligtvis fantastiskt trevligt på alla sätt och vis. Dels fick vi chansen att fira deras giftermål (gick av stapeln sådär lite i smyg för några veckor sedan), och dessutom var det ju ypperligt roligt att få påhälsning av en del av Tommies genetiska bakgrund 🙂 ”Mina” nära och kära ränner ju som bekant här lite titt som tätt, men av Tommies familj ser vi avsevärt mindre. Vill dock påpeka att vi verkligen har ALL förståelse för att Lasse & Anne oftast väljer att spendera helgerna på sitt underbara landställe – vi var precis likadana när vi hade köpt vårt, och fastän vi nu har varit permanentboende här i fyra år så lämnar vi ogärna våra ”djupa skogar”. Jag tror att man lätt blir så’n när man äntligen finner den mentala oas man länge (?) sökt efter.

Med anledning av det ovannämnda bröllopet så gick mat och dukning såklart i kärlekens tecken, och utöver att skåla i bubbel så blidde det hjärtformade toasts till förrätten, hjärtformade små placeringskort och hjärtdekorerad dessert. Och jodå, med tanke på att hälsoläget är långt ifrån på topp (orken tryter rejält 🙁 ) så var allt minutiöst förberett plus att Tommie tog hand om dammsugaren och kötthanteringen. Skönt när det går att ordna det så!

Ett par bilder följer nedan, men tyvärr ser man inte riktigt hur tjusigt jag hade spritsat grädde på glassen och hur söta de små sockerhjärtana var…

Färgen på servettens sidenband gick såklart igen såväl i servetternas mönster som i glasen (Orrefors Intermezzo, blue).

Hemlagad hallonglass toppad med en klick vispgrädde och små ätbara dekorationshjärtan.

Det saknas fönsterfoder, golv, vit takfärg, tapeter och oljebets till fond/panelväggen, men nu börjar man i alla fall ana att ett nytt sovrum är på gång. Gissa hur skönt det ska bli med större yta, sex nya garderober och fyra härliga fönster!?

Sedan i somras har min fina Tommie spenderat såå mycket tid med vårt bygge. När han inte kunde bygga själv (fingerskadan…) så övervakade och sällskapade han Danne & eventuella övriga gästarbetare, så det har liksom aldrig funnits tid för honom att riktigt koppla av 🙁 Desto mer välgörande var det då när bäste David i lördags släpade iväg honom på lerduveskytte, och det var ju heller inte fel att dagen sedermera kröntes med gäster, fotboll & lite pilkastning. Åh vad det var honom väl unt, och tjohej vad mycket ny energi han fick 🙂

När det gäller lerduveskyttet så kände även jag, som alltså inte var med, att det var lite mysigt och detta inte enkom för att det gladde Tommie. Nä, jag tror – eller snarare vet – att det beror på att lerduvegrejen var en av de saker som Tommie & min framlidne far delade, och det kändes på något sätt lite fint att duvorna fick ”återuppstå”. Och jag är heeelt säker på att pappa satt i sin himmel och log!

/ Storkelina – stolt äkta maka

Fina Bus får pryda helgens inlägg, bilden togs idag.

Mår liksom tidigare i veckan minst sagt ”annorlunda”, och minsta ansträngning gör mig helt slut 🙁 Igår skulle jag, som så många gånger förr, bära in en korg ved men det visade sig vara ett nästan oöverstigligt hinder. Jag gav mig förvisso inte, men veden verkade plötsligt väga bly och jag fick hjärtklappning utan dess like… Trist, men det blir säkert bättre!

Annars var gårdagen riktigt trevlig med efterlängtat besök av vår gode vän Stolle 🙂 Det käkades middag, tittades på fotboll och kastades pil och även Christian deltog i nämnda aktiviteter. Jejje, som har jobbat hela helgen, tittade också förbi en stund vilket som alltid var uppskattat.

I eftermiddags kom finaste Sanne & kompisen Elin rullandes på hemväg ifrån Borlänge, och jag blir nästan rörd över att de tog sig tid att stanna här ett par timmar. Visst, jag har känt Sanne hela hennes liv men som en av mammas mååånga kusiner är jag väl egentligen inte någon direkt nära släkting. Fast som jag sagt så många gånger förr, blodsband är inte det viktigaste utan det är vad man känner som räknas och DÅ är vi ju genast toknära.

/ Storkelina  

I måndags fann jag mig själv vara helt utan kraft och sov mest hela dagen. Jag var yr från och till och det oavsett ställning (liggande, sittande, stående och gående), kände mig illamående och var i total avsaknad av aptit. Bortsett från ett fåfängt försök att jobba i tisdags (var nere i Stockholm och vände) så har jag sedan fortsatt att känna mig så som beskrivits. Varje fysisk ansträngning (typ att klä på mig) tar massor av energi, och jag känner då hur jag andas kraftigare/tyngre än vanligt. Förutom att det naturligtvis är minst sagt besvärande att inte må bra så var jag dock inte ett dugg orolig, utan tänkte att den medicin jag står på för reumatiska besvär hade gett förändringar i blodbilden det det vill säga att mitt hemoglobinvärde hade rasat. Följaktligen ringde jag min reumatologmottagning, men den sjuksköterska jag fick prata med trodde inte alls på min teori. Men visst, hon kunde skicka en remiss för kontrollprov!

När jag nu började misstänka att jag var på fel spår ringde jag till min vårdcentral, men där kunde man på grund av vattenläcka (!) inte boka upp mig hos nå’n läkare. Sköterskan där sade dock att hon inte menade att skrämma mig, men att det kunde vara något med hjärtat och det är ”inte att leka med”. Rådet var således att se till att utesluta sådan allvarlig och möjligen akut problematik, och detta genom ett besök på närmaste akutmottagning. EKG och diverse andra prover/undersökningar visade dock att både hjärta, lungor och hemoglobinvärde var i sin ordning, och att vidare utredning därmed kan ske hos min husläkare (när hon har slutat att plaska runt i vatten då 😉 ). Det är naturligtvis jätteskönt att veta att jag har ett (fungerande) hjärta, men samtidigt sitter jag här och mår lika bedrövligt som innan. Och nej, det beror inte på ”klassikerna” depression eller stress.

Idag är det fars dag, och det skrivs och pratas lite extra mycket om en massa fina pappor och tänkbara presenter. Själv saknar jag min pappa såå mycket, men ska erkänna att vi i vår familj aldrig har firat varken mors eller fars dag. Tänker i alla fall mycket på vad Tommies morfar brukade säga, det vill säga att det var en värdelös dag för alla de barn som faktiskt inte hade (har) någon mamma eller pappa att rita teckningar etc till. Ett mycket tänkvärt resonemang, för jag tror att det är många (menar då främst barn) som får ett litet stick i bröstet varje gång en dylik dag ska firas… Jag menar självfallet inte att folk ska fråntas rätten att fira sina mammor & pappor, men just i skolorna samt på dag- och fritidshem kanske man bör ägna sig åt andra aktiviteter? Fast vad vet jag, det kanske man redan gör i dagens emellanåt så trista förbuds-Sverige?

/ Storkelina – tankefarten

Gårdagen spenderade jag & Tommie i Uppsala, och på agendan stod diverse inköp till vårt ”lilla” byggprojekt. Och vi kom inte hem tomhänta, för ett gäng tusenlappar senare (än avresan hemifrån då 😉 ) så hade vi bland annat blivit med sovrumstapeter, oljebaserad bets till sovrummets panel/fondvägg, takfärg, dörrtrycke & låskolv, fågelmatarstation (nä, inte till bygget då…) och en himla massa mat (till kylskåpet 😛 ). Härligt!

Idag har det spårats (jag & Catla), pluggats, byggts (Tommie med lite mäthjälp från lilla frun) samt sist men inte minst: Ätits helt underbara räkmackor. En riktigt skön söndag där nytta förenats med lite nöje 🙂

Sent omsider, men icke desto mindre, så vill jag tacka Mats, Cicci & Edwin som förra lördagen levererade attiraljer till husbygget samt grannen Christian som var här ett par gånger den gångna veckan för att hjälpa Tommie att montera klart innertaket. Ni var alla fantastiskt hjälpsamma, precis som vanligt med andra ord.

/ Storkelina

Jaha, då har jag & Tommie avverkat en underbar kväll på vårt lilla bygge 🙂 Och nej, jag är inte ironisk för vi hade det verkligen toppen när vi stod i ett råkallt och trädoftande utrymme och mätte, sågade, spikade och skruvade (jag var mest sällskap men gjorde i alla fall några pyttesmå insatser). Okej, jag ska inte sticka under stol med att jag gärna hade grundat med en trerätters middag på bygdens numera igenbommade Gästis MEN det är ju en helt annan historia…

Filmen ovan har ännu inte kommit ut på den svenska marknaden, men då ”huvudpersonen” är en bostonterrier så har jag självfallet sett till att boka upp mig på ett exemplar. Vem vet, det kanske blir en helkväll med film och gotter i nya sovrummet så småningom 😉

Annars så har jag tänt en lykta för min djupt saknade pappa, pluggat (grymt samarbete med bästa Caroline i Tyskland), pratat med mamsen, brorsan Åke & syster Kerstin, spenderat dagen med såväl mina egna djur som grannvovvarna Rocky & Smula och sist men inte minst så vaknade jag heeelt frivilligt före klockan sex i morse. Det sistnämnda är inte alls likt mig, särskilt inte med tanke på att jag inte somnade förrän vid 02.30-tiden igår (eller snarare i morse). Skumt!

/ Storkelina