Helgen har så här långt varit fantastiskt lugn 🙂 Själv har jag ägnat dagen åt studier, medan Tommie körde med heldagskurs i Uppsala. Den sistnämnda krävs för att Tommie ska ha rätt att utöva sitt chaufförsyrke, men dessvärre visade sig dagens utbildningsdag vara heeelt i onödan… Tommie hade redan tidigare tillgodogjort sig just det aktuella teoriavsnittet, och det känns naturligtvis riktigt surt och bortkastat 🙁 Men ja ja, jag får trösta mig med att jag fick finfin studiero nu när min dekorativa och därmed distraherande make var frånvarande 😉

För övrigt så har det inte hänt så mycket mer än att jag har kämpat mig igenom ett par pass på crosstrainern (skönt, i alla fall efteråt 😉 ), mockat rent hos ankorna, gosat med alla djuren, kollat på film och tjattrat med finaste mamma. Och jo, ett par ynkliga knop på bygget har också avverkats men då nöjde jag mig med att sällskapa Tommie. 

/ Storkelina

Här står Tommie i vårt blivande sovrum och tätar…

… ovanför-sängen-fönstret.

Dagens mys-selfie togs efter promenad & träning.

Denna onsdag har ägnats åt studier, lite förvärvsarbete (hemifrån), en knapp timmes promenad med Catla samt sist men inte minst: En ”tur” på min (okej, liiite vår 😉 ) nyinförskaffade crosstrainer. Den sistnämnda känns grymt inspirerande, för till följd av diverse krämpor har jag på senare år haft svårt att träna på så många andra vis än promenader och diverse ”sprattelövningar” MEN med crosstrainern kan jag – på ett för kroppen skonsamt sätt – köra betydligt hårdare. Verkar riktigt bra, även om jag självfallet får ta det lite måttligt så här i början 🙂

Annars rullar det mesta på som vanligt = jag känner mig utvald och trivs med livet. Inte alls dumt att känna så!

/ Storkelina –  en oktoberdag

I fredags åkte jag & Tommie 67 mil norrut, och anledningen var att jag skulle delta i ett kommittémöte för Svenska Bostonterrierklubbens räkning. Lyckligt lottad som jag är så hängde bäste Tommie med som ”privatchaufför”, men en bidragande orsak var förstås att mötet ägde rum hemma hos Catlas uppfödare. Medan jag, uppfödare Ann-Britt, Louise & Helen hade mååånga timmars möte så kunde Tommie således umgås med såväl uppfödare Nisse som ett antal härliga hundar: Catlas mamma Bella, Catlas mormor Stumpan, bostonterriertikarna Evita & dottern Doris, Evitas 4½ veckor gamla valptrio samt sist men inte minst spetsen Ronja. Och jodå, ytterligare två bostisar (Frank & Önska) kom förbi på tillfälligt besök så det blev en riktig hundhelg med en massa god mat i trevligt sällskap 🙂 Superhärligt, men icke desto mindre så saknade vi våra egna fyrbenta hur mycket som helst… 🙁

Stort och varmt tack till Åke, Jenny, Sebbe & Sampson samt grannen Christian som såg till att våra hjärtan hade det bra medan vi var borta.

Ett par bilder från ”toppmötet” i norr följer:

Tommie tog en selfie med en alldeles underbar hanvalp e. Veterinärstugans Amerigo (Frank) u. Kingsline Talkative (Evita) i famnen.

I uppfödaren Ann-Britts händer sussade lilla tikvalpen Flora (föräldrar som föregående bild) såå sött.

Vatten som rinner ur kranen är en vacker syn.

Det var måhända han där uppe som skapade världen, MEN det var Tommie som efter 21 dagars torka gav mig vattnet åter. Såå otroligt skönt att se det rinna ur kranarna, och det verkar dessutom vara grymt tryck i den nya pumpen. Nu återstår alltså bara att se om vi klarar oss utan Herr Brunnsborrare (har ännu inte haft tid att dyka upp), eller om vi måste borra djupare också. Struntsamma, att duscha och så’nt är bra grejer 🙂

Denna torsdag har annars varit av det tyngre slaget, för ryggskrället och den eländiga värken var i full gång redan innan det var dags för fem timmars stillasittande för tenta. Naturligtvis inte alls optimala förhållanden, men jag svarade i alla fall på allt även om jag nu önskar att orden hade flödat på i rikare takt.

Nu ska jag koppla av och ha det finfint en stund, men ha det gott!

/ Storkelina 

Till att börja med så vill jag berätta att mamma ännu en gång har fått positiva röntgensvar, och att glädjen och lättnadskänslan därmed är enorm. Det är nästan ofattbart hur mamma bekämpar den lungtumör, som man ens provade att behandla enkom tack vare en pågående forskningsstudie vid Karolinska Institutet. För två år sedan fick mamma sin diagnos, och prognosen såg minst sagt eländig ut – idag var mamma ute med en väninna och hade det gott. Det är verkligen helt fantastiskt hur livet överraskar en ibland!

När det gäller vår tillbyggnad så går den, trots Tommies skada, stadigt framåt. Nu är det faktiskt inte mycket kvar att göra utvändigt, och det ska bli såå roligt att snart få komma igång med den invändiga designen. Ett gäng välkomna kvadratmeter som ska bli till sovrum, tvättstuga och badrum – jippie 🙂

Nu ska det kopplas av en stund innan sängdags och morgondagens fortsatta inför-tenta-pluggande, så ha det gott och natti natti.

/ Storkelina – nöjd och glad

P.S. På bilden nedan förefaller tillbyggnaden vara gigantisk i förhållande till resten av huset (det som syns då 😉 ), men i verkligheten så hänger allt ihop på ett utomordentligt harmoniskt vis. D.S.

Tillbyggnad med dörr till tvättstuga och ett antal sovrumsfönster. Boendeytan kommer att öka markant = I Like.

Lördagen inleddes för min del med pluggande inför kommande veckas tenta, men sedan fick jag en välbehövlig paus i form av korvgrillning på Gåsholmen nere vid sjön Tämnaren. Med på färden var Catla, Danne & Alicia, Åke, Jenny, Sebbe & lille Sampson medan Tommie & hans friska hand dessvärre var mitt i ett måleriprojekt. Hursomhelst, mycket trevligt! :

Efter grillningen så blev det ytterligare studier och lite vila, men sedan kom Christian & Jejje förbi med en blomma och en hel ”säck” godsaker 😛 Lördagskvällen bjöd således på ostar & salami med Dijonsenap, lufttorkad skinka, chips & diverse grönsaker med två sorters dipp, Brie-ost, bubbel och UFC-gala. Mycket uppskattat (mest godsakerna, galan var sisådär), även om undertecknad dessvärre var rätt slak i både kropp och själ.

Storkelina – en glad men trött en

Danne & allra sötaste dottern Alicia.

Sampson, en av Catlas bästa kompisar.

Vid sidan av grillplatsen betade ett gäng tjurar.

Alla utom Alicia var djupt koncentrerade på vad som försiggick i grillen.

Den vackra grillplatsen i ett annat ljus.

En skara nyfikna kossor ”vinkade” adjö.

Att hitta en björkfärgad katt i en björk är inte alldeles lätt, men häromdagen lyckades jag i alla fall se vår lilla Bus i full färd med diverse klätterövningar.

Trött, tröttare, tröttast MEN har haft en riktigt bra dag och kväll:

• Lyckades lifta 24 mil (jobbet tur & retur).
• Kollegorna var charmanta till tusen 🙂
• Lunchen, som intogs med Gunilla & Caisa, smakade toppen 😛
• Fick till lite shopping vid Bromma Blocks.
• Hälsades välkommen hem av en överlycklig Catla, en kärleksfull Bus & en underbar Tommie (den sistnämnda dessutom med delikata räksmörgåsar i högsta hugg!).

Nu sitter jag mest och njuter av tanken på en väntande sovmorgon, och livet känns bara såå gott att leva. Natti natti!

/ Storkelina 

Vacker natur i höstskrud.

Efter alltför mycket stillasittande behövde ryggen komma ut och röra på sig, så jag plockade med mig både den & Catla för en långpromenad i det underbara höstvädret. Oerhört välgörande, och sannolikt en helt nödvändig uppladdning inför morgondagens åka-ner-till-Stockholm-för-att-jobba-maraton 🙂

Annars så sitter jag i detta nu och väntar på Tommie, som har varit nere i Uppsala för ännu ett besök hos arbetsterapeuten på Akademiska sjukhuset. Ytterligare 2½ veckors sjukskrivning väntar, men sedan ska Mäster T förhoppningsvis vara fit for fight igen – jippie!

/ Storkelina – med hopp om framtiden men fortfarande utan vatten 🙁

Att fotografera våra fyrbenta är riktigt kul, men jag kan lova att det är skaaapligt svårt att styra upp vår fina Bus. Det sistnämnda gör dock inget, för man behöver inte vara framme med kameran många sekunder innan hon självmant poserar på allra bästa vis. Älskade lilla katt!

/ Stolt matte

Lördagskvällen spenderades med grannarna Christian & Jejje, och vi inledde med att damma av en ”gammal” filmklassiker i form av Pulp Fiction. Alla hade redan sett den flera gånger tidigare, men det var så länge sedan att den gjorde sig lika fint som alltid.

Efter filmtittande blidde det brädspel och, för min & Tommies del, ett kärt återseende av det hederliga gamla Ölspelet. Till en början var vi alla lite trevande, men sedan blev det minsann fart på grejerna! 🙂 Fast jag kan tillstå att vi insåg att det är STOR skillnad på att vara 18 eller 44 år, för reglerna kändes plötsligt så bakvända. Det som förr var ett straff, det vill säga att inte få dricka öl, var nu en befrielse. Och i stället för för pintglas så valde vi små shotglas – vilka hårdingar vi är 😉

Några bilder från gårdagens drabbning följer nedan, varsågoda!

En tidigare oanvänd upplaga av Ölspelet fyndades från bygdens secondhand-butik Solrosen.

Jejje var redo enligt spelreglernas direktiv, det vill säga en hink hade plockats fram.

Christian drog ett kort som uppmanade till att dansa ”tätt och långsamt” med någon annan än hans partner. Här är det faktiskt dans med Tommie, men det ser mera ut som handgemäng.

Som komplement till mer onyttiga snacks så knaprades det morötter, och här är det återigen Jejje som villigt poserar