I går åkte jag, Tommie & Catla ner till Vallentuna dit fina familjen Jonas, Ngozi & lilla Sten precis har flyttat. Vi bjöds på en helt underbar chiligryta (långkok 😛 ) med ris, gräddfil & jalapenos och till detta serverades även bröd & ost. En skvätt vin eller två gick också ner innan det var dags för kaffe & glass, och vi hade en fantastiskt trevlig kväll/natt 🙂 Det enda tråkiga var att söta fyra-och-en-halv-månaders-Sten gick och lade sig så tidigt 🙁

I morse inledde vi med frukost, och därefter blev det en härlig fikastund i trädgården innan det var dags för Våla-borna att resa hemåt. Det bar dock inte raka vägen hem, utan först åkte vi till vackra Altorps begravningsplats i Djursholm där höstens blommor planterades vid min älskade pappas grav. Jag blir alltid lika rofylld när jag kommer dit, men just denna gång gjorde sig den där riktigt stora saknaden tydligt påmind. Det är mer än 10 år sedan vi förlorade pappa, men emellanåt känns det som om det var i går. Märkligt hur det är det där…

Just nu är det soffmys som gäller, och framför allt så är det kissen Bus som pockar på lite extra uppmärksamhet. Man kan nog säga att Bus tycker att det är skaaapligt onödigt när vi åker bort på det där viset!

/ Storkelina

Bilderna på Sten med familj inväntar publiceringstillstånd, så ni får hålla tillgodo med ett bord, Tommie & dödskallen.

Dukat bord inför en ypperlig måltid.

Innerligt önskad och djupt älskad av mamma Jenny & pappa Johannes kom du äntligen till vår värld tisdagen den 19 augusti 2014.

Så småningom ser vi fram emot att lära känna dig, och det ska bli oerhört spännande att få följa dig en bit på vägen genom livet 🙂 Och som dina uråldriga mentorer så kommer vi naturligtvis att  lära dig MASSOR av såväl klokskap som tokerier 😉

/ Tant Helena & ”Farbror” Tommie

Jaha, då var sommarlovet (som mest har bestått av jobb & sjukskrivning…) över och det är åter dags att ta tag i studierna. Jag ska inte säga att jag har längtat precis, men i detta nu så känns det faktiskt riktigt bra 🙂

Annars så har helgen på det stora hela varit byggledig, och det var välbehövligt både för mig & Tommie. Det kändes som att det var en hel evighet sedan som vi bara satt i soffan och hade det gott, men nu är batterierna åter laddade och vi har våta drömmar (eller nå’t 😉 ) om ytterpanel som snart ska upp och målas röd. Det ska bli rejält skönt att få hela ”skalet” på plats, för då behöver man inte känna sig så stressad över det något nyckfulla vädret…

Nu ska undertecknad snart samla ihop flocken (nä, inte ödla & ankor) och krypa till kojs, men ha det fint tills vi hörs igen. Kram!

/ Storkelina

Denna lördag känns ruggig och höstlik, men trots att jag så sent som häromdagen ”sörjde” (allt är ju relativt…) att sommaren är slut så njuter jag nu i fulla drag 🙂 Lasagne är på gång, Tommie & Catla dekorerar soffan, TV:n visar fotboll, Bus myser i en korgstol och jag mest bara njuter av min omgivning. Underbart rofyllt!

Annars så kretsar tankarna väldigt mycket kring den pågående tillbyggnaden och inredning av det nya badrummet, tvättstugan och sovrummet. Visst, det återstår en massa jobb innan det är dags att möblera MEN jag tycker ju att det är så himla kul att fundera över det hela. Och i min fantasi så har jag förstås redan provbadat den kommande bastun och testat den nya duschen (nä, INTE på det viset Vickan! 😉 ).

Nu ska jag koppla av en liten stund innan det är dags att färdigställa middagen, men ha det gott så länge.

/ Storkelina

Spontana tilltag är något jag ofta gillar, och denna afton var således helt i min smak Så sent som i eftermiddags var jag helt inställd på en ”after-bygge-kväll” med en trött undertecknad och en ännu tröttare Tommie, men icke då. Nix, i stället så blidde det spontanmiddag med bästa Danne (fläskytterfilé, potatisgratäng & rosépepparsås) och därefter Irish Coffee (!) med grannfrun Jejjes nybakta bullar (jodå, Jejje fick också vara med  ). Mycket trevligt och utomordentligt gott 

I morgon blir det mera bygge för Tommie & Danne, och dessutom så ska Tommie till Akademiska sjukhuset för att plocka bort stygn och byta gips på den knivskadade handen. Själv ser jag den korta semestern lida mot sitt slut och laddar inför nästa veckas studiestart, och det börjar nu kännas riktigt inspirerande. Det enda lilla orosmolnet på min himmel är att ryggen fortsätter att spöka, och att nattsömnen alltför ofta uteblir. Hoppas, hoppas på bättring snaaart!

Nu ska jag strax krypa till kojs, men ha det gott så länge.

/ Storkelina – nattugglan

Bästisarna Catla & Bus gör allt från att putsa varandra till att leka så att tussarna ryker (ja, nästan i alla fall 😉 ). Såå  kul att se på och nej, Bus fäller aldrig ut klorna.

/ Storkelina – stolt matte

Tjena Bus, ligger du här och myser?

Ja Catla, men du fååår tvätta mig…

… om du vill.

Aaah, skönt!

Tass mot tass? Jaha, så du vill leka också?!

Okej, då kööör vi!

Bortsett från ett litet avbrott för Tommies födelsedagsmiddag (tack snälla Jenny!) så har helgen ägnats åt byggnation, byggnation och ytterligare byggnation. Okej, liiite annat har vi faktiskt hunnit med för dels så har mamma varit ”på byn” och dessutom så kräver ju djuren alltid sitt. Och tur är väl förresten det sistnämnda, för det finns faktiskt få företeelser som är mer rogivande och välgörande än att studera våra fyrbenta och fjäderprydda små vänner. Jag skulle till exempel lätt kunna kolla på en hel långfilm med duon Catla & Bus som huvudrollsinnehavare, och förmodligen så skulle jag då både vrida mig av skratt och säga vojne vojne… 🙂

Några bilder från helgen följer:

På taket ser vi gästarbetarna Danne & Jejje, medan Matte & Åke här står på backen och kommer med glada tillrop.

Gästande Rocky jobbade mest på solbrännan.

Mamma läste diverse tidningar när hon inte, som på denna bild, tittade barskt på sin alldeles underbara dotter 😉

Sedan Tommie kvaddade fingret så har vi fått massor gjort på vårt bygge. Låter det bakvänt? Jo, men med våra underbara medmänniskor är INGENTING omöjligt (hm, det där lät egentligen lite väl mycket Gunde för min smak… 😉 ). I fredags kom Trio Thorson bestående av Danne, Matte & pappa Lelle hit och förberedde en massa som sedan kom på plats under lördagen = stommen inklusive takstolar blev klar medan Tommie mest låg i hängmattan och tog det lugnt 🙂 Heeelt underbart, och vi har än en gång kunnat konstatera att blodsband är långt i från allt. Utöver byggare Åke (min finaste bror) så är det nämligen bonusfamiljen Thorson som har ”gjort det”, och vi är förstås oändligt tacksamma och älskar dem för det!

Lördagskvällen bjöd på ytterligare familjemys då även kusinbarnen Sanne & Kim samt sambon John (bara Sannes då!) dök upp. Vi var totalt 11 stycken som slaskade i oss kräftor och annat gott, och innan kvällen/natten var slut så anslöt även grannduon Christian & Jejje. Mycket trevligt, och mycket sent (eller tidigt) blev det…

Några bilder från helgen följer, men tyvärr inte en enda från kräftkalaset som avnjöts i den nybyggda och ej färdigställda delen 🙁 Mysigt var det dock!

Åke, Lelle & gipsade Tommie diskuterar byggnation.

Matte & Danne håller upp och visar första takstolen, medan Tommie smyger in i bild för att reta frugan (får INTE klättra på tak med en hand).

Tillbyggnaden sedd från kullen bakom huset.

Under söndagen skulle Kim testa vår fyrhjuling, och i början hängde Tommie med.

Mina älskade kusinbarn Kim & Sanne samt bäste John.

I måndags skulle Tommie ha opererat sin skadade hand, men fastan (inför sövning) visade sig vara helt i onödan för någon operation blidde det icke 🙁 Nix, Christian körde ner Tommie och hann precis köra hem de 5,5 milen innan man lämnade beskedet att operationen var uppskjuten… Nu är det i morgon förmiddag som gäller, och denna gång kan man av rent medicintekniska skäl inte senarelägga ytterligare. Skönt!

Trots att Tommie i princip är obrukbar så går bygget nu framåt, och det tack vare ”vår” fantastiska Danne. Jag saknar ord att beskriva vår tacksamhet!

Annars rullar det mesta på i sakta mak, det vill säga vi svettas och kämpar mot våra krämpor (en personlig assistens skulle inte sitta fel 😉 ). Röken från skogsbranden i Sala har gjort sig påmind, och det luktar även inne i huset, men det är absolut ingen fara. Bara att hålla tummarna för att vindarna håller sig lugna och framför allt: Att man snart lyckas få bukt med den olycksaliga branden.

/ Storkelina

Tack vare Danne samt Tommies & Jejjes glada tillrop så har ”vi” äntligen börjat bygga på höjden.

Jejje och fina Rocky poserar villigt.

Smula & Rocky står i vårt blivande sovrum och kikar ut över verandan.

I min kamp mot de mångtaliga getingarna så tänder jag på kaffepulver som sedan ligger och glöder/ryker. Mycket effektivt och dessutom en snäll metod!

Att utrusta glaset med en åtsmitande muffinsform och sugrör är ytterligare ett fiffigt sätt att hålla getingarna borta (från drickan då!).

Jaha, då var det åter dags för Tommie att ringa chefen för att rapportera in ”årets skada” och sjukskrivning. Suck 🙁

Efter att Tommie i går satte kniven i sitt vänstra pekfinger så ser det ut så här inför morgondagens operation = gipsad hand och underarm (skadan är tillfälligt ihopsydd). Och fåfäng som min älskade make är så skulle det ju bäras kortbyxor med 5 knappar (i stället för praktiska mjukisbrallor) när det under förmiddagen bar iväg ner till Hornbach för att bytas en del virke. Jäklar vad svårt det är att knäppa en massa knappar från ”fel håll” när man inte är van! Höll på att bli tokig när jag satt där och höll på (Tommie skrattade mest 😉 ) …

Summa summarum så kan man i alla fall säga att Tommie – på gott och ont – går in med full kraft och helhjärtat i ALLT han gör. Om det sedan handlar om att älska, hata, dissa någon/något, hugga med yxa, skära med knivar, ställa upp för en vän/anhörig eller jobba spelar mindre roll. Det är väl kanske det som kallas att vara passionerad och hängiven antar jag?!

Jag har gjort det förr och jag gör det igen, det vill säga riktar ett STORT TACK till våra underbara vänner (tillika grannar) Christian & Jejje för att ni alltid ställer upp. I går kollade Nurse Jennifer till och lade om Tommies finger innan det bar av till akuten, medan Christian har fått agera privatchaufför hela helgen. Det är verkligen alldeles fantastiskt! Och, sist men inte minst så har ju vi bästa Danne som fick stå ensam med vårt bygge när Tommie ”fick däng” av kniven… Tack, fina ni!

/ Storkelina