Sångfågel som sångfågel - här är Miss Li i egen hög person.

Efter en lång och slitig arbetsdag (kryddad med en hel del värk…) ändade jag så småningom upp i Tierp där världens finaste Tommie mötte mig vid stationen. Tillsammans tågade vi upp till Camilla & Dick där det bjöds på mat, en varsin omgång massage samt sist men inte minst: Ett första möte med unga fröken Miss Li. Den sistnämnda är en pippi av arten kakariki och hon blir förhoppningsvis ett välkommet sällskap till lilla Izzi, som alldeles nyligen förlorade sin livskamrat.

Nu är jag hemma men så mycket mer än detta blogginlägg och en gnutta familjemys lär det inte bli i kväll. Är tröttare än på mycket länge MEN märk väl att jag trots det är en lycklig prick som har turen att omge mig med en hel drös underbara medmänniskor. 🙂 Ni vet vilka ni är, så sug åt er!

/ Storkelina

Gandhi smaskade ivrigt i sig allt fint gräs han kunde hitta 😛

Alla som känner mig vet att jag har noll och intet till övers för narkotiska preparat, så i eftermiddags var det absolut första gången i mitt liv jag ställde frågan ”Är det schysst gräs?”. Nä, ingen behöver oroa sig – jag har inte börjat umgås i amerikanska drogkretsar utan frågade såklart min fine onsdags-Gandhi när vi (mest Gandhi 😉 ) promenerade runt och betade.

/ Storkelina

I går skulle min älskade pappa ha fyllt 82 år, och jag både ägnade honom mången tanke och tände en lykta på tomten till hans minne. Jag kände mig faktiskt ovanligt tung i sinnet, men det är väl egentligen bara naturligt att sorgen och funderingarna tränger fram lite extra emellanåt… Åh vad jag saknar dig, pappa!

Även i dag har jag haft en tuff dag, men på ett helt annat sätt. Redan på morgonen hade jag en skapligt irriterande huvudvärk och sedan var det mycket på jobbet = usel kombination 🙁 Det känns hursomhelst underbart skönt att ha kommit hem till de mina och inte minst: Att ha en lugn kväll och efterföljande sovmorgon att se fram emot.

Ha det fint så länge – själv ska jag försöka samla på mig lite energi för framtida bloggande och annat trevligt.

/ Storkelina

I dag hade jag nöjet att uppleva en riktigt härlig ridtur på Gandhi. Även Camilla på Athena, Cicci på Anemon samt Wilma på Ronja var med, och det var helt klart lite extra mysigt att rida ut i sällskap med andra 🙂

Efter ridning och stallpyssel var det dags för kaffe hemma i stugan. Camilla hängde med för att ge mig & Tommie en varsin omgång välbehövlig massage (stort tack!), och Jejje tittade förbi för att få en liten paus från sin motionstur med hundarna.

Under kvällen har jag, Tommie, Teo & Bus varit parkerade i soffan och tittat på några avsnitt ur första säsongen av serien Sons of Anarchy. Vi började plöja igenom nämnd DVD-box i går kväll, och det dröjde inte länge innan man var fast. Underbart att ha nå’t riktigt fängslande att titta på!

/ Storkelina – söndagssorten

Torsdagens spelning med Peter Murphy’s Carver Combo var som alltid fantastisk 🙂 Tråkigt nog så var det inte många själar på plats men jag, Tommie, Dick & Camilla hade ändå en MYCKET trevlig kväll. Tyckte faktiskt lite synd om Jejje, som var tvungen att plugga inför en tenta och missade alltihopa…

I går inledde jag med jobb på hemmaplan och fortsatte sedan mot stallet där ”min” stilige fredags-Gandhi väntade. Trots en dålig ryggdag fick jag mig en hääärlig häst- eftermiddag med massor av gos & mys = mitt hjärta bankade lite extra hårt för min fyrbente fuxvän

Under fredagskvällen blev det UNO-spel, ett par öl och en massa chips på Annelund – detta för att fira att Jejjes tenta var avklarad. Supermysigt och jättetrevligt med många glada skratt!

I dag var jag & Tommie i Tierp där vi handlade mängder av viltfågelmat samt passade på att slinka in på en snabbfika hos Dick & Camilla. Jag & Camilla åkte sedan vidare till stallet medan Tommie spenderade några timmar med Dick & Ronny ( TV-spel och bilpyssel).

Nu är det kväll och familjen är samlad i soffan. Vi har precis glufsat i oss nybakat bröd (receptet kommer så småningom att läggas upp på sidan Mat & så’nt) och tomatsoppa. Nä, Teo & Bus smakade faktiskt inte men de hade nog gärna gjort det – åtminstone av deras trånande blickar att döma 😉 Ha det fint!

/ Storkelina – bagerskan

Jag bad Camilla att andas in lite Gandhi-doft för min räkning, och bildbevis kom förstås.

Under eftermiddagen skulle jag ha spenderat kvalitetstid med Gandhi, men en ilsket värkande kropp och lite snorande satte stopp för det 🙁 När man varken kan rida, borsta eller mocka skit är man ju tämligen värdelös som hästmänniska… Tröstar mig dock med att jag denna vecka har en fredags-Gandhi att se fram emot 🙂

I morgon blir det jobb i Stockholm och sedan spelning med Peter Murphy’s Carver Combo i Uppsala. Det sistnämnda ska bli riktigt kul – möjligheterna att både se och höra mitt favoritband är ju som bekant rätt begränsade. Hoppas därför att Peter och gänget håller på läääänge, lääänge. Och att de inte glömmer bort att spela min älskade Stalker!

Kvällens middag bestod av rester, men det var verkligen inga dåliga så’na: Trattkantarellsoppa till förrätt och biffstroganoff med ris till varmrätt 😛 Det är egentligen konstigt att ordet rester har fått en sådan negativ klang, för om maten var god vid första serveringstillfället så är den det ju sannolikt även vid det andra. Vi människor är helt enkelt rätt skumma 😉

/ Storkelina – inte på topp men glad ändå

Under dagens lååånga färd från jobbet hade jag nöjet att lifta med Dick från Stora Wäsby. Vi hade suttit och pratat en stund när Dick plötsligt kläckte ur sig: ”I morgon ska jag till Karolinska Sjukhuset och fylla igen ett stort hål”. Hm, tänkte jag varpå hjärnan började arbeta för högtryck. Förvisso så har de säkerligen en tandkirurg på KS, men inte sjuttsingen lagar de väl simpla hål där?! Eller ens stora hål?! Nä, det måste alltså vara något annat fel på pojkstackar’n men VAD?! För ett ögonblick blev jag riktigt orolig – ett STORT hål (som måste fyllas igen!) någonstans på kroppen lät ju inte alls bra… Gissa om jag skrattade gott när jag insåg att Dick, som jobbar med anläggningsarbete, skulle fylla igen ett stort hål i marken utanför KS 🙂 Om jag har livlig fantasi? Nja, liiite kanske 😉

/ Storkelina – bekymrad medmänniska

Efter dagens arbetspass var jag närmast sjukt duktig = lagade mat i MASSOR. Det blidde en omgång Chilikotletter à la Tommie med pommes (kvällens middag), en sats av Storkelinas Stroganoff + ris (morgondagens middag) samt en rejäl skvätt trattkantarellsoppa (att ha när jag blir sugen) 😛 Och om man bortser från att jag missade att sätta på locket till mixern ordentligt (resulterade i soppa över hela köket typ…) så gick det riktigt smidigt 😉

Just nu pågår matchen mellan SSK och Troja-Ljungby, men liksom tidigare den här säsongen så har jag ruskigt svårt att känna något större engagemang. Somliga kallar mig medgångssupporter, men med tanke på alla mina år med säsongsbiljett (oavsett division) och det otal mil som åkts för att se diverse ödesmatcher så kan jag inte tycka att jag är en sådan. Nä, då handlar det nog mera om att vara en ”mätt-uppgiven-trött-supporter” 🙁

Nu ska jag ägna mig åt sedvanligt soffmys innan det är dags för måndagstidig sänggång. Ha det finfint!

/ Storkelina

Jejje & Camilla dansar som synes (hm...) loss till låten They Don't Care About Us.

Under lördag förmiddag begav jag mig ut på en svampplockartur, och det dröjde förstås inte länge innan min STORA korg var överfull med trattisar 😛 Det fanns hur mycket som helst kvar att plocka, men svampen ska ju som bekant rensas också så det var bara att vända hemåt för att ta hand om skörden. Lyckligtvis så erbjöd sig min icke svampätande make att hjälpa till, för i annat fall hade jag förmodligen varit ledbruten i veckor framöver 🙁 Monotont och stillasittande arbete är bland det värsta jag kan utsätta min sargade kropp för.

I går kväll tog jag & Tommie granntösen Jejje i släptåg och åkte till Tierp där Camilla, Dick & Ronny mötte upp. Vi inledde med en smaklig middag på Brorsans Restaurang & Bar och fortsatte sedan hem till Camilla & Dick där vi spelade UNO och sist men inte minst: TV-spelet Michael Jackson Experience. Det sistnämnda var en mycket intressant upplevelse för undertecknad, som själv inte deltog. Hade nöjet att se både min älskade Tommie och mina hääärliga vänner dansa som värsta Michael Jackson-kopiorna … eller inte 😉 Kul var det hursomhelst, och Tommies ”porslinsfot” (den med ledbandsskadan) överlevde även om det var knappt. För en stund blev jag faktiskt riktigt orolig…

I dag har jag hejdat mig från att plocka ännu mera svamp och mest bara tagit det lugnt = JÄTTESKÖNT och mycket välbehövligt. Ett och annat telefonsamtal har jag dock hunnit med och kunde då bland annat konstatera att Stolle, trots alla sina utlandsresor, fortfarande pratar svenska. Ytterst glädjande!

/ Storkelina – glad & nöjd

BILDEN OVAN ÄR TAGEN AV DICK TAXÉN

Annica poserade villigt i hotellets smurfblåa badrock.

I torsdags morse liftade jag med kollegan Per från Storvreta och via ett par timmars stopp i Hästsportens Hus hamnade jag så småningom på konferensanläggningen Blue Hotel på Lidingö. Det blev två mycket givande dagar som bland annat innefattade en föreläsning med Pär Johansson, det vill säga mannen bakom Glada Hudik-teatern. För någon vecka sedan gjordes Pär ner totalt i programmet Uppdrag Granskning, men helt oavsett var sanningen ligger: Föreläsningen var bländande bra och Pär har gjort ett fantastiskt jobb med/för de utvecklingsstörda och deras teater.

Utöver föreläsningar och hårt arbete (jo, faktiskt!) så bjöd konferensdagarna på trevligt umgänge, god mat & dryck och en del bus (jag & min kumpan Malin blev så att säga tagna med fingrarna i kakburken… 😉 ). Genom ett test i överlevnadsstrategi fick vi också veta vem av närmare 6o personser som skulle klara sig sämst om ett flygplan tvingades nödlanda i Arizonaöknen. Jodå, det var dessvärre undertecknad 🙁 Jag tröstar mig dock med att a) sistaplatsen belönades med en flaska bubbel samt b) att det delvis tyder på att jag så att säga tänker ”outside the box”.

/ Storkelina – ingen ökenvandrare