I morse när jag gick (eller snarare fick skjuts) till jobbet tänkte jag sommar = skippade jackan. När jag sedan skulle gå hem hann jag inte mer än komma utanför dörren förrän jag insåg mitt misstag… Så kallt var det förvisso inte, men det blåser alltid något bedrövligt runt Hästsportens Hus och Bällstavägen och det är ju lika illa. Fick således vända om och tillbaka upp till kontoret för att smyga in på kollegan Ingers rum och ”knycka” hennes underbara fleecejacka (den har räddat mig mer än en gång!) innan det var dags för ett nytt och mer lyckosamt försök att ta mig hem. Hm, jag kanske rentav borde ha en egen varm och go’ tröja på jobbet att ta till när det kniper?

Fotbolls-VM pågår för fullt i Sydafrika och fastän Sverige inte är med så är det riktigt uppiggande. Det kanske faktiskt till och med är bättre när Sverige inte är med?! Nu kan man bara njuta av bra fotboll och hålla på det lag man känner för i stället för att bli nervös och hispig över de svenska insatserna. Jo, så är det nog! Eller? 😉

I dag blev det pastaskruvar, gorgonzolasås och valnötter till middag för min del (Tommie fick strimlat fläskkött i stället för nötter) och det var fantastiskt gott 😛 Det enda som kunde ha förhöjt upplevelsen ytterligare skulle ha varit om jag hade haft en skvätt vitt vin att blanda ner i såsen; det brukar göra susen ihop med mögelostar. Dessvärre, eller dessbättre beroende på hur man ser på saken, så har jag normalt sett inget vitt vin hemma. Efter mitt 40-årsfirande hade jag dock en del kvar och allt hamnade i maten – smarrigt!

Enligt Aftonbladets väderkartor så ser Midsommarvädret lovande ut

Många funderar i dessa dagar över vad det ska bli för väder i Stockholm nästa lördag; detta med anledning av att Kronprinsessan Victorias bröllop då går av stapeln. Själv är jag betydligt mer intresserad av vad det blir för väder i lilla Hindersbo fredagen den 25 juni, dvs på Midsommarafton. Då blir det fest på landet och det är naturligtvis bra mycket trevligare med sol och uppehållsväder än motsatsen. Om det vill sig illa och regnet vräker ner är vi dock väl garderade: ett partytält på 5 x 8 meter står redo att resas, och det går säkert att mysa till det bra där också 🙂

Häromdagen mötte jag en liten tös som var ute och promenerade med sin mamma. Den lilla pekade på mig, tittade på sin mamma och sade: ”Titta, en flicka!”. Jag blev mycket förvånad, men framförallt glad över hennes uttalande – det hade ju inte varit sådär väldigt förvånande om hon hade valt ordet tant i stället 😉

Min man är en riktigt cool kille (inget nytt i och för sig). I onsdags stod han på scen tillsammans med en riktig kändis, nämligen Carola Häggkvist. Egentligen var det nog snarare så att Tommie utförde något jobb på scenen och Carola passerade, men ändå…

Nu ska jag och Tommie krypa till kojs och kolla på den sista filmen i den så kallade Milleniumtrilogin. Lite märkligt faktiskt, för ingen av oss har varit särskilt imponerade av de två första. På något sätt känns det ändå som att vi måste avsluta det vi har påbörjat = vi kör vidare. Och eftersom det värsta som kan hända är att vi somnar så har vi ju inget att förlora.

Häromdagen berättade jag om mitt misslyckade möte med Försäkringskassan (FK) och Arbetsförmedlingen Rehabilitering. Efteråt kände jag mig ruskigt uppgiven och hyste stora tvivel om mänskligheten. Jag vill därför ge en stor eloge till ”min” arbetsförmedlare, Bengt Carleson, och min chef Christina som gemensamt har hittat en lösning på mitt dilemma. Den ersättning för rehablitering/arbetsträning, som om allt hade gått rätt till borde ha betalats ut av FK redan i ett långt tidigare skede, kommer jag nu att få i form av lön från min arbetsgivare. Jag är förstås oerhört tacksam över att Bengt tog kontakt med min chef  angående detta, och jag är också oerhört tacksam över att ha en arbetsgivare som visar sådan god vilja när ”andras” (ex.vis FK:s)  brister. Tack 🙂

Lite bakgrund till ovanstående: Som bekant så har FK friskförklarat mig till 75%, och mitt ärende (att utöka arbetet från 50 till 75%) är således inte längre deras ansvar. Vad jag är så kritisk emot är att man inte gjorde sitt jobb långt tidigare. Redan för två år sedan skrev min läkare att hon och jag tyckte att det vore lämpligt med en arbetsträning i syfte att uppnå/påvisa ytterligare arbetsförmåga. Min läkare har därefter upprepade gånger skrivit detta i sina utlåtanden utan att få någon som helst respons från FK – urdåligt!

I går var jag på brorsans bonugrabb Dannes studentmottagning, och det var mycket trevligt 🙂 Min svägerska Jenny hade åstadkommit en buffé av absolut högsta klass – utseendemässigt var den cateringmässig och till smaken ännu bättre. Helstekt marinerad fläskfilé, utsökt potatis, prosciutto, salami, halloumiost, ruccolasallad, pajer, baguetter, ostar osv slank ner fortare än kvickt 😛

I dag har jag mest bara varit hemma och kopplat av; har även pulat lite med Tommies bokföring och annat viktigt ”skoj”. Med tanke på det väder som har varit känns det i alla fall helt okej att bara grotta ner sig hemma i lägenheten. Regn funkar bra på landet, men är man i stan är det inte så särskilt festligt…

Alldeles nyss trodde jag att lille Teo var försvunnen (hur nu det skulle ha gått till för såvitt jag vet kan han inte öppna dörrar och fönster 😉 ). Det visade sig dock att han hade knölat sig in under sängen där han låg på min spikmatta. Denna gång låg mattan med piggarna neråt, fast jag hade inte blivit sådär jätteförvånad om han hade legat på den alldeles oavsett.

Nu ska jag passa på att umgås lite med stackars Tommie, som har jobbat hela dagen. Usch och fy för alla dessa jourer…

I dag var jag på ett möte med Försäkringskassan (FK) och Arbetsförmedlingen Rehabilitering (AF Rehab) för att diskutera hur jag ska uppnå 75% arbetsförmåga; har ju under de senaste 10 åren inte jobbat mer än 50%. Det hela visade sig vara mycket enkelt (?!): FK’s ytterst tveksamma utredning (se tidigare inlägg) anses ha visat att jag redan har 75% arbetsförmåga. AF Rehab i sin tur saknar ”verktyg” och kan således varken  initiera eller betala ersättning för en arbetsträning/rehabilitering. Att min arbetsgivare ska utöka min anställning från 50% till 75% – utan att först att fått bekräftat att det faktiskt fungerar – är naturligtvis fullständigt orimligt = inget nytt under stjärnorna 🙁

Ingen sjukersättning, ingen sjukpenning, ingen A-kassa (har jobbat för lite för att uppfylla det s k arbetsvillkoret) och inget socialbidrag. Om det är lätt att leva på de förhatliga bidragen i dagens Sverige? Nej då, ingen risk! Numera får inte ens alla de (vi) som rättmätigen borde vara kvalificerade för stöd någon hjälp, och det är enligt min åsikt ett gravt misslyckande från politikerhåll. Men aj hoppsan då, jag glömde: enligt många får jag ju förstås skylla mig själv…

/ Storkelina – emellanåt en smula ironisk

I dag lanserar Nya Moderaternas sin vallåt Flyter (klicka på följande länk för att lyssna http://www.youtube.com/watch?v=ELqQs_95kL8 ). Oavsett parti så tycker jag att politisk marknadsföring genom musik är ytterst tveksamt – det kan helt enkelt aldrig bli riktigt bra. Låten Flyter är inget undantag utan enligt min mening en pinsam och tämligen substanslös historia. Jag förvånas dessutom över stora delar av textinnehållet;  tror ex.vis att endast en minimal bråkdel av moderaternas väljare (och politiker!) ställer sig bakom följande textrader: ”Bygg en moské baby bygg gärna tre baby Låt ingen annan jävel krossa din idé baby Vi sågas gärna en gång till av skarpa hjärnor men att få säja vad vi vill ger vi fem stjärnor”. Delvis är det hela smått obegripligt men biten om att ”gärna” bygga moskéer är glasklar, och hur många är beredda att skriva under på den?! Förmodligen inte särskilt många icke-muslimer, moderater eller inte…

/ Storkelina – politisk kommentator 😉

Snart bär det av till Restaurang Tranan vid Odenplan. Själv har jag aldrig besökt just denna matinrättning, men ryktena gör gällande att man håller utmärkt klass. Och om inte annat så blir ju sällskapet trevligt, dvs mamma, brorsan Åke, släktingarna Pelle, Angela & Nick samt min käre Tommie. Hur Tommie ska stå ut med en HEL HÖG glada storkar är för övrigt en gåta 😉

/ Storkelina – den matglada

I morgon ska jag & Tommie träffa släktingarna Angela och Nick, som är på besök från London. Besökarna undrade lite försiktigt om jag känner till något bra ställe (i city) där vi kan äta och dricka gott = jag får skämmas 🙁 Trots att jag har bott i Stockholm med omnejd i hela mitt liv så är jag övertygad om att Angela, som har spenderat årtionden utomlands, har bättre inblick i stadens nöjesliv än vad jag någonsin har haft eller någonsin kommer att få…

När jag kom till jobbet i morse såg det nästan ut som om jag hade varit i slagsmål under helgen, men så var det förstås inte. Jag hade bara lekt med hunden Rocky, som ständigt viftade runt (bland annat på mig) med en jättepinne. Pinne var dessutom en underdrift; den var snarare att likna vid ett träd 😉 För övrigt var det en bra dag på jobbet – den tidigare tjänstledige kollegan Björn var åter på plats och det piggade upp.

Den som känner mig väl vet att jag kan vara lite känslig när det gäller hur kött ser ut innan det ska tillagas; jag kan ex.vis bara tänka mig att steka köttfärs om den är tillräckligt ”snygg” (nä, jag är inte knepig alls…). Idag hittade jag hursomhelst lövbiff i Sumpans senaste tillskott av matvarubutiker, Vi Esplanaden, och den såg oerhört smaklig ut. Det var nästan så att jag hade kunnat äta den rå, så jag köpte på mig ett rejält lager. Måste faktiskt passa på att slå ett slag för den nya Vi-butiken i Sundbyberg: den är rymlig, fräsch samt har ett utmärkt sortiment och är i mitt tycke tveklöst ortens bästa. Hoppas att kunderna hittar dit också så att den blir kvar.

Natti natti / Storkelina

Helgen var lugn och fridfull med vackert väder – det mesta som hände kretsade kring Teo och lånehunden Rocky:

Mysige Rocky i en stol på verandan

Teo kämpar med en STOR pinne

Teo & Rocky bevakar omgivningarna

Tommie grillar under Rockys överinseende

Vår vackra röda gullviva