Den närmaste tiden ämnar jag bege mig ut på en mental nostalgitripp och en del av det jag finner kommer att presenteras under rubriken Gamla Godingar. Först ut blir Kavlis Raketost – någon som kommer i håg den?

Det var år 1947 som förpackningsspecialisterna Åkerlund & Rausing (mest kända för Tetra Pak) kom på idén att förpacka ost i cylinderform. Osten, som sköts upp genom ett rör, skivades med hjälp av ett vidhängande snöre. Arla (tidigare Mjölkcentralen) valde att förpacka ett par av sina ostsorter i den nya ”rörformen”, men det var Kavlis Raketost som som blev den verkligt stora framgången. Den populära raketosten fanns i våra butiker fram till 1979, då den tyvärr gick i graven och blev ett minne blott 🙁 Kanske var det för att Livsmedelsverket kommit på att den bomullstråd som kapade osten var ohygienisk?

Någon som minns hur raketosten smakade? Själv gör jag det inte, men jag vet att jag älskade den. Fast det kanske mest var för att den var så himla skojig att skiva, vad vet jag ? 😉

Beckomberga sjukhus - tidigare ett av Europas största mentalsjukhus

De borgerliga allianspartierna brukade ägna mycket energi åt att kritisera sossarnas misslyckanden vad gällde att bekämpa kriminalitet, de låga straffsatserna och inte minst – den obefintliga psykvården. Inför förra valet vann man mångas sympatier genom löften om att skydda det svenska folket genom hårdare tag mot de kriminiella och genom att hålla de svårast pyskiskt sjuka borta från gatorna. Nu är det åter valår, men vad hände egentligen med de enligt mångas (även mitt!) tycke så viktiga frågorna? Ja, beträffande den så omdebatterade slutna psykvården är svaret ganska enkelt: inte mycket 🙁 Det råder fortfarande stor brist på slutenvårdplatser, mentalsjukhusen lyser alltjämt med sin frånvaro och många av de svårt psykiskt sjuka vistas ännu ute i samhället. Ofta som hemlösa…

Inför riksdagsvalet 2006 hade det inträffat ett antal allvarliga incidenter och den borgerliga alliansen fick ”vatten på sin kvarn”; det var inte längre Fortsätt läsa →

Är åter hemma efter en skön och nästan 100% regnfri helg på landet. Sedan i fredags eftermiddag har jag bland annat ätit & druckit gott, deltagit i Annelund Open (pilkastning hos grannarna, ingen skadad) och påtat i trädgården. Och i går när Tommie och Stolle högg en massa ved lyckades jag få en lååång och härlig eftermiddagslur också. Men bäst av allt: det var årets första snöfria helg där uppe 🙂

Ishockey-VM i Tyskland har tagit sin början, men känns tämligen färglöst – det är liksom svårt att ladda om så nära inpå ett OS. Nä, när det gäller hockeyn så känns elitseriens silly season avsevärt viktigare än vad som pågår i de tyska rinkarna, och det säger väl en del om mitt engagemang…

Nu ska jag ladda vidare för en underbart kort arbetsvecka och jag tänker börja med att titta på ett avsnitt av den danska serien Livet på Laerkevej = precis lagom okomplicerat en söndagskväll. Ha det gott så länge!

/ Kramisar Storkelina

P.S. Tillsammans med lagkamraterna Christian & Emil gick jag såklart segrande ur ovan nämnd pilkastning – förmodligen för att jag hade dopat mig med Jennifers utsökta rabarberpaj 😉 D.S.

Nu är vi en bit in i maj månad och den riktiga vårvärmen lyser fortfarande med sin frånvaro 🙁 Visst har vi haft någon halvskaplig dag då och då, men sällan när man har varit ledig. Till helgen då? Regn, rusk och blåsigt MEN det struntar jag i – jag tänker ha en kanonhelg på landet iallafall.

När jag & Tommie var och handlade senast fick vi med oss (jo, vi betalade faktiskt också 😉 ) ett för mig nytt formbröd, nämligen Pågen Nya Rasker. Detta bröd, bakat på olika sorters fullkornsmjöl och spetsat med linfrön och solrosfrön, är oerhört smakrikt och gott – faktum är att det inte ens smakar särskilt ”nyttigt”. Rekommenderas!

Nu ska jag försöka sno åt mig TV:n en stund för att se en härligt okomplicerad såpa. Perfekt att varva ner med innan man kryper till kojs och kanske något för andra att testa?! Stolle? Jonas? Någon?

Livet bjuder på så oerhört mycket glädje, men tyvärr drabbas vi även av sorg och motgångar emellanåt. I dag fick jag att veta att en ung och mycket kär släkting har drabbats av svår sjukdom och det värker i hjärtat…

Novafon från www.novafon.dk

Då och då förundras jag över varför mina kollegor är så himla rara mot mig. Annica kör hem mig titt som tätt, Gunilla uppmuntrar ex.vis mitt bloggande, Åsa ger mig hem- och trädgårdstidningar osv osv. I går lånade Lotta ut sin Novafon – en apparat som ger smärtlindring via Intraljud (lägre svängningsfrekvens än ultraljud och därmed svagare) – för att jag ska få testa i lugn och ro innan jag handlar en för dyra pengar. I dag kom Therese tillbaka från semester i Spanien och hade köpt en present till mig, nämligen en scarf/tunn halsduk i svart och lila. Therese hade hört om min besvikelse när jag förlorade min förra (redan vid första användningen 🙁 ) och ville muntra upp mig. I bland är det nästan så att jag tror att jag gör något gott på denna jord, för varför är folk annars så underbara mot mig? Tack ALLA, ingen nämnd och ingen glömd 🙂

När det gäller den ovannämnda Novafonen så har jag bara testat den i ett dygn, men jag är redan övertygad om att den gör gott. Jag har en ruskigt stel, och ofta smärtande, nacke. Smärtan sitter på båda sidor, men jag valde medvetet att bara behandla den ena sidan. Resultat? Den högra och behandlade sidan, som normalt sett är den värsta, är mjuk och smidig som ett gummiband medan den vänstra är avsevärt sämre. Någon som kan lista ut vad jag ska göra i kväll? 😉

Den som läste gårdagens inlägg märkte säkert att SVT:s Dokument inifrån: Vargkriget gjorde ett mycket starkt intryck på mig. I går skrev jag delvis i affekt, men i dag ska jag försöka att vara något mer nyanserad. Vi får väl se hur det går 😉

I ovannämnda program beskrev varghatare från flera vargtäta regioner hur de för ett systematiskt och olagligt krig mot de svenska och norska vargbestånden. De berättade även om kvinnors och barns rädsla för att vistas utomhus (p g a vargen), hur vargen plågar och äter upp annat vilt samt bjöd på detaljerade beskrivningar av hur man eliminerar en varg utan att behöva stå till svars för det: en varg som ”bara” är skadad (ex.vis skadeskjuten) eller svårt sjuk (ex.vis genom att ha lurats att tugga i sig gift eller glassplitter) går nämligen undan och gömmer sig väldigt väl för att sedan dö utan att någonsin hittas…

Några av mina reflektioner kring gårdagens programinnehåll följer nedan:

När det gäller kvinnors och barns rädsla för vargen så är den konstruerad och torde inte vara något problem om man slutade att svartmåla vargen. Om man är det minsta intresserad av fakta kring ämnet så vet man att det enda väl dokumenterade tillfälle då varg dödat människor i Sverige var i Gysinge år 1821; då rörde det sig Fortsätt läsa →

I går var jag, Tommie och brorsans bonusgrabb Danne på Sannes 18-årspartaj i Vallentuna = mycket trevligt 🙂 Vi fick god mat & dryck, körde det mycket informativa spelet Jag har aldrig och pladdrade i massor. Klockan? Den blev väääldigt mycket innan det var dags för hemfärd…

I dag har jag mest haft det lugnt och skönt,  men jag har även lyckats med bedriften att skicka in hushållets deklarationer. Det är grymt bekvämt att deklarera via internet; framförallt när det gäller Tommies näringsverksamhet. Det är i princip bara att fylla i lite siffror här och där och sedan sköter sig resten nästan själv. I bästa fall blir det rätt också 😉

Under kvällen har SVT visat Dokument inifrån: Vargkriget, och det var det vidrigaste jag har sett vad gäller djurplågeri i Sverige. Vargmotståndarnas metoder är inte bara många utan också fruktansvärt grymma – att vargarna går i dagar och lider innan de slutligen dör tycks inte vara något som helst problem. De vargmotståndare som medverkade i programmet hade alla ett gemensamt mål: att utrota vargen till varje pris. De fega, inskränkta och hatiska människor som deltar i ”vargkriget” gjorde nog klokt i att inte visa sina ansikten, för just nu vill jag (och förmodligen många med mig!) utrota nämnda vargplågare i stället. Eller åtminstone låsa in dem och göra världen – inklusive Dalarna, Värmland och andra vargtäta regioner – till en bättre plats.

/ Storkelina – inte alltid så förtjust i människor

I dag ”firar” jag & Tommie en valborgsmässoafton helt utan traditionella inslag: Tommie har jour, jag unnar mig att vara soffpotatis och inte en enda brasa finns i sikte. Tråkigt? Nä, faktiskt bara skönt! Dessutom har jag ett 18-årsfirande i Vallentuna inplanerat i morgon = måste vara fräsch och utvilad. Frågan är bara om födelse- dagsbarnet, som egentligen fyller år i dag, kommer att vara detsamma? 😉

Den här bloggen är inte bara ett forum där jag kan och får skriva allt vad jag har lust med – den har också visat sig vara ett mycket gott stöd för min bristande minnesfunktion. Så snart jag undrar över något jag har gjort, ex.vis när jag gjorde det, så går jag in i bloggens sökfunktion och vips så får jag svar. Fantastiskt praktiskt emellanåt 🙂 Kan tänka mig att en eller annan, t ex Stolle, också kan dra nytta av detta. Så Stolle, om du undrar när, med vem/vilka du bälgade i dig en hel bag-in-box och spelade kubb i 13 minusgrader: kolla i ”sök”…

Nu ska jag göra manikyr, slänga på en ansiktsmask och ta ett varmt bad och det ska bli SÅ skönt. Ha det gott så länge och ta det lugnt med valborgsfirandet!

Kramisar / Storkelina