Kl 22.59 i lördags kväll fick jag ett sms av den oerhört ödmjuke mannen på bilden ovan; så här beskrev han sig själv: ”Oslagbar i krocket, sprungit maraton, f d fotbollsstjärna, tränar på F&S, en jävel på att poppa popcorn, dansar Kalinka som en infödd, lagar Mojitos som en hårig kuban med hajtand runt halsen, romantisk som få, luktar hallon hela tiden, dricker Sambuca som om det vore vigvatten, avskyr Teo (utgår från att det är positivt). Ok har druckit en del vin, X har snarkat i mitt knä sedan kl 21. Litar på dig, gör ditt bästa jobb hittills 🙂 ”.

Det var i min  roll som självutnämnd äktenskapsförmedlerska jag fick ovanstående meddelande och faktum är att beskrivningen ger en rätt fullständig bild av vem min gode vän är – någon som är intresserad? 😉 Kan för övrigt säga att han inte alls avskyr Teo, utan bara tror att det är coolt att säga så… Sanningen är att han älskar Teo och är vår absoluta favorithundvakt.

Eventuella anbud till min vän skickas till helenastorck@comhem.se och jag räknar förstås (hm…) med mailbombning.

/ Storkelina – relationsexperten

I dag inleddes kvalserien i ishockey, men jag har ingen aning om hur det har gått. Tommie har jobbat, så matchen SSK-Rögle ska snart avnjutas (?) i inspelat format. Jisses vad jobbigt det är att inte veta hur det har gått och vad rädd man är att någon oförsiktig rackare ska avslöja resultatet via sms eller dylikt…

Annars har det varit en lugn och härlig dag; lite trist att det skulle komma mer snö bara 🙁 På landet, där vi redan har MASSOR av snö, har det tydligen fallit ytterligare en decimeter i dag. Hoppas, hoppas att det hinner smälta bort lite innan vi kommer dit nästa helg . Enligt prognoserna ska det bli eller annan dag med plusgrader, så hoppet lever 🙂

Nä, nu kom Tommie ut ur duschen så nu blir det hockey. Natti natti!

Efter allt tjat om att jag ska ta körkort tog jag i går det första steget: synundersökningen. Glädjande nog har jag fortfarande perfekt syn; mina omtalade falkögon (själv kallar jag dem storkögon 😉 ) är still going strong. Nu är det bara den enkla (hm…) biten kvar, dvs bilkörningen. Tommie måste vara en väääldigt modig man om han tänker övningsköra med mig…

På kvällen blev det  ett par glas skumpa (äkta vara förstås) hos kollegan Annica och sedan en stilla promenad till Bishops Arms. Egentligen var det ingen av oss som riktigt orkade, men vi var helt enkelt tvungna att fira att Annicas långvariga och hårda slit med avelsvärdering av travhingstar var över. Den andra slitvargen, Ylwa, var tyvärr alldeles för utmattad för att ens tänka tanken att följa med 🙁

Innan det var dags för hemgång blidde det en tur till Gretas också. I min ungdom gick jag där ofta, men numera är besöken ytterst sällsynta. Normalt sett är det för mycket folk och för mycket köttmarknad för min smak, men denna gång var det helt okej. En bidragande orsak kan ha varit att jag inte stannade speciellt länge – när ”jakten” började låg jag redan hemma i sängen och sussade sött 🙂

Nu har jag hittat ert framtida hem (ni får betala själva). Livet ska hädanefter levas ca 2 km från centrala Östervåla, där det finns mataffärer, apotek, systembolag m.m. Det är nu eller aldrig som gäller så kolla in länken nedan och sätt fart 🙂

http://www.hemnet.se/beskrivning/550122?r=3

Kram Storkelina – systern & svägerskan

Gunilla och jag lärde känna varandra när jag började min anställning (första vändan) på STC 1992. Under flera år var vi inte bara vänner, utan också trogna lunch- och pubkamrater 🙂 Goda råd fick jag också i massor och när jag träffade Tommie 1996 var Gunilla faktiskt den enda som peppade och backade upp mig; i övrigt hörde jag bara olyckskorpar som kraxade… Vem det var som var både smart och lyhörd? Gunilla förstås – det får nog faktiskt anses vara bevisat vid det här laget.

Saker/händelser jag minns:

• När jag fyllde 25 år och fick en smörgåsgrill av Gunilla och dåvarande kollegorna Pernilla & Ylva. Smörgåsgrillen går fortfarande varm där hemma och måste ha varit av ruskigt bra kvalitet.
• När jag och travtränaren Roger Malmqvist hämtade ”hem” Gunillas häst från Rommetravet. Jag tror att Gunilla tackade mig hundra gånger efteråt… minst 😉
• Konserten på Stadion – kul!
• 40-årsfesten (inte min alltså) på Solvalla.
• Stunderna på gamla hederliga Travernan och Gretas (och någon som skulle hem och tvätta håret).

Travsporten har under många år utgjort en stor del av Gunillas liv och inte ”bara” som anställd. Gunilla har delägt och fött upp flera travhästar; det började med Vivaldi C.G.R. och senast i raden är egna (tillsammans med brorsan Christer och två goda vänner) uppfödningen Jody May.

Som  inbiten gnagare bor Gunilla naturligt nog i Solna. Viktigast i världen är kissen Frans och bästa platsen i universum är landstället i Krägga. Gunilla älskar Bryan Adams, har ett ändlöst engagemang för djuren och deras välmående, är en lojal och medkännande vän, står alltid för vad hon tycker och föredrar regn framför solsken. Kort sagt: en kanontjej som alltid finns där när man som bäst behöver henne.

Engelska springer spanieln Ina

Hockeyslutspelet är i gång, men SSK saknas i vanlig ordning… I stället väntar kvalserien med start hemma mot Rögle på söndag, och det kommer förmodligen att bli en riktig rysare. Usch, det känns helt enkelt inget bra med hockey för närvarande.

Annars håller jag som bäst på och försöker lura syrran och hennes sambo att lämna Skåne för att flytta till Östervåla. Sambon Mats är pensionär och behöver inte fundera så mycket på sin försörjning; syrran kan steka hamburgare med mig i nya grillkiosken 😉 Vi får väl se hur det blir med den saken, men det vore helt klart kul att ha favoritsläktingarna lite närmare. Och ”lilla” Ina förstås 🙂

Efter några dagars paus (Försäkringskassan är redan avklarad) börjar det bli dags att ta tag i alla anmälningar som ska skickas till olika instanser. Det handlar förstås om ”min” icke så gode doktor och hans förehavanden. Inget kul att hålla på med, men det måste göras. När allt är inskickat och klart ska jag fira med en brakmiddag och goda drycker – någon som vill vara med? 😛

Natti Natti / Storkelina

På www.expressen.se berättar Marie-Louise Danielsson Tham, professor i livsmedelshygien, om de värsta hygienmissarna i våra kök. Efter att ha läst hennes tips och rekommendationer konstaterar jag att såväl jag & Tommie som eventuella besökare lugnt kan äta vidare hemma hos oss. Jag är noggrann med att tvätta händerna, byter disktrasa ofta, ställer varken pizzakartonger eller andra pappersförpackningar i kylen, använder inte samma skärbräda/kniv till kyckling som till annan mat, låter aldrig mat ligga och bli gammal i kylen, låter inte färdig mat (som ska sparas) stå framme länge i rumstemperatur, tömmer och torkar ur kylskåpet regelbundet och rengör utrymmet för sopor med jämna (och ganska täta) mellanrum. Min slutsats blir förstås att jag är i det närmaste perfekt – någon som trodde nå’t annat? 😉

Sörarnöy är en ö utanför Bodö i Norge och sanningen är att jag aldrig har varit där – åtminstone inte kroppsligen. Efter att ha förärats med att läsa och granska kollegan Caisas reseskildring känns det dock som att jag faktiskt har besökt Sörarnöy och att det var en helt fantastisk upplevelse 🙂 Caisas målande beskrivningar av händelser, djuren, naturen och människorna tog mig med på en alldeles underbar resa. Lite verklighetsflykt var dessutom något jag både behövde och uppskattade efter diverse tråkigheter på slutet. Tack för att du delade med dig, Caisa!

Egentligen är det ganska fascinerande hur en text (ex.vis en berättelse eller en god bok) kan påverka en. Hur man blir ett med innehållet och på inga villkor vill slita sig från den; hur man saknar den när man har läst färdigt. Man får en sorts relation till texten och kan till och med nästan sörja den när man till sist skiljs åt 🙁 Minnena bär man dock med sig och personligen tycker jag att det är oerhört positivt när självupplevda minnen blandas med fiktiva sådana. Så dagens tips blir: plocka fram en riktigt bra bok, läs, njut och dröm dig bort!

/ Storkelina – på resande fot

I dag blir det inte mycket skrivet här – har liksom fullt sjå med att hitta en schysst baddräkt till kommande simträning. Ska köra simning/vattengympa som sjukgymnastik; både jag och min nya (och helt fantastiska!) sjukymnast har enats om det är en bra träningsform för mig. Måste ”bara” lära mig att komma överens med vatten igen, för det har gått sådär sedan pappas olycka för snart sex år sedan…

Natti Natti / Storkelina