Interiörbild från Bishops Arms i Sumpan

Efter en hård arbetsdag (mest en massa möten…) så bar det i går kväll av till Bishops Arms. Inledningsvis bestod sällskapet av undertecknad samt kollegorna Annica & Eve, men efterhand utökades ligan med ”överraskningarna” Bernt & Christina. En riktigt trevlig afton hade vi hursomhelst – och Mats – åt gjorde vi också 😉

I dag blir det till att börja med lugnt och stilla, men till kvällen ska jag & Tommie ut och äta en bit mat. Det känns nästan lite lyxigt, för det har inte varit alltför ofta vi som har tillbringat en helg hemma i stan och kunnat planera gemensamma aktiviteter – Tommies jourer har liksom varit i vägen. Nu är jourernas tid dock förbi och det känns alldeles, alldeles underbart 🙂

Nä, nu ska det relaxas en smula med inspelade avsnitt av Hell’s Kitchen och Robinson; därefter blir det nervpirr (eller ren överkörning) då SSK möter Färjestad på bortais. Ha det gott och simma lugnt!

/ Storkelina – bara lördagsnöjd

Smarriga gryn

I bland är det nästan skrämmande hur fort tiden går – jag tycker inte att jag gör annat än att flagga för helg. Förvisso är det ju underbart skönt att vara ledig, men icke att förglömma: alla de vardagar som passerar mellan helgerna är en STOR del av livet. Det gäller således att ta vara på vardagen, och det är förstås något som undertecknad är ypperligt bra på 😉 Jag är medveten om att jag förmodligen har skrivit någonting i stil med detta tidigare, men det kan inte nog betonas hur viktigt det är att värdesätta varje enskild dag.

Under kvällen har SSK mött AIK, men jag vet ännu inte (och vill inte heller veta!) hur det har gått. Tommie har jobbat hela kvällen, och som den goda hustru jag är så väntar jag förstås in min make så att vi tillsammans kan se matchen i repris. Är jag inte fantastisk så säg! Hm, undrar förresten om Tommie hade klarat av att göra detsamma för mig? Tveksamt…

En pånyttfödd passion i mitt liv är havregrynsgröt, lingonsylt och mjölk – det är bara SÅÅ gott 😛 Det hela är lite märkligt dock, för jag har knappt ätit nämnd gröt sedan jag jobbade på dagis 1991 och då lärde mig att stoppa i mig de slemmiga små grynen. Egentligen gillade jag det inte alls, men som dagisfröken fanns det liksom inget som hette ”blä, jag tycker inte om”. Det slutade hursomhelst med att jag började gilla havregrynsgröt, och efter ett långt uppehåll blev jag plötsligt sugen igen (nej, jag är inte gravid).

Oj, nu är det hockey – natti natti!

/ Storkelina – den grötälskande filosofen

Jag har berört ämnet tidigare och jag väljer att göra det igen, det vill säga svenska soldater som riskerar sina liv/förolyckas i Afghanistan eller andra krigszoner. I dagarna var det återigen en svensk soldat som miste livet och det är naturligtvis en tragedi för de närmast sörjande, men den allmänna uppståndelsen kring det hela är för mig obegriplig. Jag kan helt enkelt inte tycka särskilt synd om vare sig svenskar eller andra som på frivillig basis (ofta i syfte att tjäna storkovan…) beger sig till krigshärjade områden. Det handlar om medvetna val av vuxna individer, vilka är högst medvetna om riskerna. Nä, personligen tycker jag att det är mycket värre att oskyldiga och helt aningslösa människor dödas i sina hem eller på öppen gata hemma i Sverige. På det sistnämnda sättet omkommer årligen ett långt större antal personer än de sex unga män som har stupat i Afghanistan mellan åren 2002-2010 och detta kanske det kan vara värt att reflektera över?! Fast det är klart, av tradition anses det ju vara mer ärofyllt att stupa i krig än att misshandlas till döds/mördas av en anhörig. Vems krig man utkämpar och var man gör det tycks sakna betydelse – sjukt 🙁

/ Storkelina – tänkaren

En så'n här har jag köpt, fast tyvärr ingick varken sol eller palmer.

Har inte riktigt hunnit med bloggen de senaste dagarna; detta då jag nu har börjat mitt nya liv som motorintresserad 😉 Efter att ha varit hysteriskt åkrädd i 40 års tid så köpte jag i går en grön kompis i form av en begagnad Volvo V40 2.0T (årsmodell 2001 OCH med automatlåda). Den är superfräsch invändigt (viktigt för undertecknad) och har inte gått mer än 11.900 mil och jag är SÅÅ nöjd 🙂 I dag fick jag dessutom chansen att provköra ”den lilla” för första gången och det var grymt kul! Med vår Citroën (manuell växellåda) har jag tidigare bara tragglat runt på Solvallas parkering och i Lunda industriområde, medan jag i kväll körde sträckorna Lunda-Skälby samt Skälby-Sundbyberg. Såväl jag som Tommie & Teo överlevde även om Teo nog hade en del synpunkter på min körning; vår stackars vovve gav sig plötsligt i kast med att bli åksjuk, vilket inte tillhör vanligheterna…

/ Storkelina – den motormodiga

Kanske ett fordon stabilt nog för undertecknads kommande framfart?

Fredag 15/10:

Dagen inleddes med några timmars arbete och detta främst i form av utbildning; företagets nya hemsida ska snart lanseras, och tanken är att jag ska vara en av dem som vet hur man bär sig åt för att fylla den med material. Det hela var faktiskt riktigt roligt och det är ju aldrig fel att lära sig något nytt. Arbetsdagen avslutades med skjuts hem i Helenes lilla röda bil – JÄTTETACK för det!

Under kvällen var det dags för en fantastisk höstmiddag hemma hos kollegan Ylwa. Vi inledde med skumpa & tilltugg och fortsatte sedermera med Gurksoppa med hackad rödlök & löjrom (jag skippade den sistnämnda) till förrätt och en sagolikt god Kantarellpaj med sallad till varmrätt. Vin i alla dess former flödade fram till dess att det var dags för kaffe och starkare drycker (Sambuca för min del, tänkte på Stolle 😉 ). Ett ständigt tjattrande åtföljdes till sist av mera vin och några skvättar Gin & Tonic = mycket trevligt. Såväl värdinnan som jag och de övriga gästerna (Annica, Malin & Åsa) hade en härlig kväll/natt 🙂

Lördag 16/10:

Pigg som aldrig förr (hm…) åkte jag tillsammans med Tommie för att titta på bilar; det börjar liksom brinna i knutarna med ett körkort nu när jag har bestämt mig (för det har jag väl?!) för att jobba kvar i Stockholm oavsett boende. Hursomhelst så inledde vi med att ringa på privatannonser på Blocket, och detta visade sig vara en upplevelse. Först stämde vi träff med någon som hette Björn och min första tanke när han klev ut ur sin port var ”Hm, han måste vara adopterad”. När ”Björn” så småningom tog i hand Fortsätt läsa →

Jag följde pilen OCH det funkade!

Det blidde ingen bil för mig i dag (experten Jojje avrådde innan jag ens hann titta på den…) och SSK har just torskat kvällens hemmamatch mot HV71, men jag är lycklig i alla fall. Varför? Jo, när man har världens bästa Tommie och universums finaste Teo kan man helt enkelt inte vara annat – somliga har det bra 🙂

Annars är det som så ofta en helg på ingång och veckoslutet kommer denna gång att tillbringas hemma i stan. För Tommies del blir det mest jobb medan jag för min del är bortbjuden på middag i morgon kväll. För övrigt tänker jag koppla av i massor och det ska bli SÅ skönt. Lite trist bara att jag har glömt den bok jag håller på och läser på landet 🙁

Nu ska jag gå och sussa sött och ladda inför morgondagen, som inledningsvis kommer att bestå i några timmars utbildning/kurs. På något sätt inbillar jag mig att det är klyftigt att vara utvilad och alert, det vill säga att åtminstone se vaken ut 😉 Natti natti!

/ Storkelina – en alldeles vanlig dag

I våras beställde jag ett silversmycke från www.smycklig.se . Det rörde sig om ett så kallat citatsmycke till kusinbarnet Sannes 18-årsdag, och jag valde ett ”eget” citat (hämtat från Sannes blogg). I dag gick jag åter in på smyckligs hemsida och såg till min glädje att Sannes alldeles unika smycke är fotograferat (se bilden ovan) och utlagt där, kul 🙂

Vem kunde tro att jag skulle bli lite småkär i en bil? Inte jag, men nu har det hänt. Än så länge har jag bara sett den på bild, men jag & Tommie ska försöka åka och titta på den i morgon. Något alldeles eget att övningsköra i skulle vara utmärkt – ett körkort börjar kännas ganska angeläget då jobb (Tommie) och studier (jag) på landsorten närmar sig med stormsteg.

På vägen från jobbet tog jag en liten tur till Vi Esplanaden – i mitt tycke Sumpans överlägset bästa livsmedelsbutik. Deras fantastiska salladsbuffé kände jag till sedan tidigare, men att man även erbjuder två varma dagens lunch-alternativ var nytt för mig. Flundra i smarrig sås med kokt potatis till det överkomliga priset av 56 kr blidde det och det var supergott 😛

I kväll är det mys i framför TV:n som gäller; Grannfejden har just avverkats och om en timme är det dags för Hell’s Kitchen. Båda programserierna är kryddade med en massa ilskna individer och jag tror att det är utomordentligt nyttigt att titta på så’nt. I fall man någonsin tvivlar så blir man efter dylika program helt säker på att man har det ruskigt bra 🙂

Sébastien Loeb i sin Citroën C4.

Ord som äventyrligt och fartfyllt har aldrig varit kompatibla med undertecknad. Nä, för min del är det lugnt, tryggt & stilla som är ledorden. Faktum är att jag snarast är fart/åkrädd…

Som kontrast till min egen feghet har vi min syster Kerstin, som efter många års uppehåll nu har förnyat sin licens och åter börjat som kartläsare i rally (hemska tanke!). Förr om åren var hon sidekick till sambon och rallyföraren Mats Bengtsson, medan det nu är grannen och svågern Östen Andersson som får assistans. Huruvida Östen även fortsättningsvis får ha Kerstin för ”sig själv” är dock oklart, för även Mats hotar med att göra comeback = spänningen stiger 🙂 Under alla omständigheter så är jag full av beundran för min tuffa syrra; själv nöjer jag mig med att fraktas runt – helst i maklig takt – i vår kopia (bara skalet då…) av rallyproffset Loebs Citroën C4.

/ Storkelina – inte så cool

Nu har jag rotat runt lite i hemmets icke så frekvent besökta vrår, och jisses vad grejer (framför allt bilder!) jag har hittat. Några foton som ännu väcker varma känslor inombords visas nedan:

Guerlain född 1975 † 1993.

På den gamla och gulnade bilden ovan visas fullblodsvalacken Guerlain. Hästen, som jag red under flera år och fullkomligen älskade, var en före detta galoppör e: Pan (DEN) och u: Princesska (FR). Åh, vad fin han var!

Storkelina sommaren 1990 - ung, tunn & långhårig.

Återigen en äldre och illa medfaren bild, som i pappersformat är som ett knappt A4-ark. Mycket skojigt att ge detta Fortsätt läsa →