På www.expressen.se skriver man att smärtstillande är den nya innedrogen. Enligt FN:s narkotikakontrollbyrå, INCB, har missbruket av smärtstillande och lugnande medi- ciner ökat mer än ex.vis bruket av ecstasy, heroin och kokain. FN anser att man måste ta itu med denna problematik, som misstänks ha uppkommit då smärtstillande medel glamourifierats i samband med världsstjärnorna Michael Jackson, Brittany Murphy och Heath Ledgers dödsfall. ”Problemet växer och kändisar kan hjälpa till att förebygga det” säger Hamid Ghodse vid INCB. Själv undrar jag om de som missbrukar smärtstillande gör det i stället för att ta tyngre droger, eller om det är en helt ny och så att säga extra grupp missbrukare som har dykt upp. I det sistnämnda fallet förstår jag om FN slår larm, men om det är en presumtiv heroinist som väljer mediciner som alternativ till heroinet förstår jag inte alls…

Ovanstående är förvisso ingenting att skämta om, men jag dristar mig ändå att ställa frågan: är jag också trendig som knaprar Alvedon och Ipren varje dag? Eller är mina piller inte tillräckligt tunga för att vara coola? Nähä, inte det – jag som trodde att jag, som är det otrendigaste som gått i ett par skor, äntligen hade lyckats 😉

När jag är ändå är inne på trendspåret har jag ett litet tips: tänk baklänges när du ska klä på dig. Börja med byxor, linne, strumpor etc och avsluta med underkläderna så är du riktigt inne 🙂 Underkläderna ska liksom bäras utanpå (hjälp!) till våren, för det säger modeskaparna.

I dag kan jag inte hitta på så mycket klämkäckt eller intressant att skriva. Jag konstaterar bara att jag är fullkomligt utmattad, såväl fysiskt som mentalt, efter att ha arbetat mer än vanligt, jagat läkare, färsäkringskassehandläggare etc. Även OS har tagit på krafterna – många sena kvällar och nätter blev det…

Tänker ändå passa på att skriva något positivt om en stor del av vår arbetande befolkning. Man pratar så mycket om arbetsskygga och fuskande människor, men alltför lite om alla dem som jobbar hårt varje dag. På slutet har jag vid flera tillfällen reflekterat över vilket enormt ansvar många anställda (”höga” som ”låga”) känner för sina jobb. Hur ofta träffar man inte på kollegor som kommer till jobbet med feber, halsont, akuta smärttillstånd osv för att de ”inte kan vara hemma”. Alla kan stanna hemma från arbetet, men många känner att det inte funkar av olika skäl (oftast inte ekonomiska). En stor eloge till alla som kämpar och sliter; det är långt i från alla som får särskilt mycket för det. Självaktning är förmodligen en klart underskattad faktor i arbetslivsdebatten – de allra flesta vill nog, trots allt, känna stolthet över det de gör.

En skäggagam och den är sååå söt!

I dag har varken jag eller Tommie gjort många knop – åtminstone inte om man bortser från att Tommie var uppe kl:06.00 i morse för att jobba 😉 Ett besök hos Åke och hans familj i Skälby lyckades vi dock få till, vilket medförde att min dator nu mår mycket bättre. Min brorsa är nämligen inte bara läkare, han är ”datordoktor” också = mycket tacksamt.

På vägen hem tog vi en tur förbi Bromma Zoomarknad (faktiskt Sveriges största) för att inhandla ett nytt täcke till Teo. Det blev även en kort rundvandring bland djuren, men vi fastnade ganska snart hos våra favoriter: skäggagamerna. Skäggagamen är en vaksam, cool och supersöt ödla som jag & Tommie gärna skulle ha ett gäng av hemma. Vi hejdar oss dock, för det är inte lika lätt att släpa med ett helt terrarium till landet som det är att stoppa Teo i bilen. Förmodligen klokt tänkt, men ack så tråkigt… 🙁

Nu är det TV-soffan och hockeyns OS-final mellan Kanada och USA som gäller. Det kommer sannolikt att smälla friskt och bli rejält åka av – inte alls som i gårdagens möte mellan DIF och SSK (5-4). Efter att ha sett hockeyns alla världsstjärnor under OS tedde sig elitserielunken tämligen färglös; nästan som en helt annan sport.

När jag & Tommie är ute och åker bil så brukar jag, till Tommies icke så stora glädje, försöka underhålla med lite sång. Nästan varje gång sjunger jag några textrader om kopparormen Rolf, som bor i sin husses ficka och barndomen som aldrig ska dö. Under alla år har Tommie hävdat, och verkligen trott, att jag hittat på textraderna själv; själv har jag lika ihärdigt hävdat att de är från en låt som min kusin Lotta brukade spela när jag var liten. Nu är det äntligen färdigtvistat: tack vare google och orden ”jag har en kopparorm som heter Rolf och den bor i min ficka” fick vi klarhet: låten heter Min barndom skall aldrig dö och den skrevs samt framfördes av Anders F Rönnblom. Sååå skönt att ha rätt – som vanligt 😉 Och låten är fortfarande störtskön!

Inte åka till landet och inget bus; i kväll blir det pizza och coca cola hemma i TV-soffan. Ska bli underbart skönt att bara koppla av och glo på sport. I kvällens storslalom gör Anja Pärson sannolikt sin sista OS-start, och jag hoppas att hon lyckas knipa en riktigt ädel medalj. Hockeyns semifinal mellan USA och Finland blir, liksom damernas curlingfinal mellan Sverige och Kanada, säkert sevärd och det är bäddat för rafflande uppgörelser i kväll/natt = härligt 🙂

Annars har jag, trots gårdagens motgångar med Försäkringskassan, haft en riktigt bra dag. Mina arbetskamrater är såå goa och snälla när jag som bäst behöver dem (och i bland annars oxå); likaså min chef, som jag pratade med redan i går kväll. Dagens ros till kollegorna således!

Nä, nu är det mysdags och ingen/inget kan få mig att slita mig från det. Jag börjar plötsligt förstås Jonas och hans envishet (se föregående inlägg) – i bland har man helt enkelt bestämt sig 😉

Kramar Storkelina

P.S. Och så tar du det jä*ligt lugnt, Sanne! Gör absolut ingenting som jag skulle ha gjort 😛 D.S.

Jonas är Tommies bäste vän (kan/får killar ha bästisar?) och jag har således känt honom i sisådär 14 år. När jag först träffade Jonas var jag nästan lite rädd för honom, eller snarare för att han skulle ogilla mig för att jag knyckte hans polare. Det blev dock aldrig något som helst problem; tror snarare att Jonas uppskattade mitt oerhört goda inflytande på hans ungdomsvän 😉

Min och Jonas relation har blivit väldigt speciell och detta främst för att vi inte tycker lika om någonting. Det härliga med det hela är dock att vi respekterar varandra trots meningsskiljaktigheter och kanske just för att vi båda står för våra åsikter. Det är alltid kul att prata med någon som tycker något och vet varför – sedan spelar det inte så stor roll vad personen (i det här fallet Jonas då’ra) tycker.

Så fort ovannämnde man får chansen så sticker han utomlands; ju längre bort och ju längre tid desto bättre. Stora delar av Asien och Sydamerika är redan avverkade, vad månne det bliva härnäst? Förutom de privata resorna har det också blivit en hel del resande i det framgångsrika yrkeslivet och att bo på femstjärniga hotell tycks ha blivit mer eller mindre vardag för veckans profil.

Jonas bor på ”rätt” sida av stan, jobbar hårt, lyssnar gärna på Mötley Crüe och Peter Murphys Carver Combo (viktigt – se länk!) och är inbiten Djurgårdare och Stadion- besökare. Jag som är en spontan och flexibel person känner ingen som är så fantastiskt envis och principfast som Jonas. Det sistnämnda på ett bra sätt alltså – sådär så att man nästan blir grön av avund…

När jag fyllde år fick jag en date med Kolmårdens vargar (gäller för två personer) i present av Tommie. Nu har jag ringt och bokat tid med de små liven och den 17 april smäller det = jättespännande. Vem jag tar med mig? Jag beklagar Jenny & Monica, men det blir faktiskt Tommie 😉

När vi åker till Norrköpingstrakten passar vi förstås även på att träffa de nyss nerflyttade vännerna Kennet, Camilla och lilla Tilde. Det ska bli riktigt kul att ses och kanske hinner vi även få se en skymt av stan. Har bara varit där (i Norrköping City alltså) som hastigast en gång och kan inte påstå att jag minns hur det såg ut…

Det känns hursomhelst härligt att ha nå’t riktigt trevligt att se fram emot – den som orkade traggla sig igenom föregående inlägg förstår varför. Så hit med våren och april och lyckan är gjord 🙂

Den 14 januari besökte jag en läkare, utsedd av Försäkringskassan (FK), för att få ett specialistutlåtande och en bedömning av min arbetsförmåga. Jag har ju, som mina nära och kära redan vet, inte arbetat mer än 50% under de senaste 10 åren och en utredning var nödvändig. Inte mig emot; jag vet ju hur jag mår och jag försöker (eller försökte…) ha förtroende för såväl FK som läkarkåren. Efter nämnt läkarbesök var jag dock mycket konfunderad; när ryggen skulle undersökas behövde jag inte ta av mig på överkroppen, delar av undersökningen skedde då jag var fullt påklädd, läkaren föreslog att jag kunde arbeta liggandes (ex.vis med att tala i telefonen), han hade inga underlag i form av röntgenbilder etc. Jag kollade således upp den gode doktorn via Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, och fick bekräftat att han vid flera tillfällen dömts till disciplinpåföljder just Fortsätt läsa →

Som kontrast till snö, kyla och olympiska spel tänkte jag ägna en stund åt kvinnlig flärd. Surfade därför in på www.glamour.se och vad var det första jag fick se? Jo, höstens måsteplagg i form av en jacka. Höstmode?! Hur kan någon människa fundera över det mitt under den kallaste vintern på 40-50 år? Nä, drömmar om vår, sommar och värme är vad som upptar min tid för närvarande och nästa höst existerar inte ens i min tidsuppfattning. Inte ännu iallafall…

Annars funderar jag mycket över hur det ser ut på landet och om taket på vår lilla stuga fortfarande ligger på plats. P g a födelsedag, Londonresa etc har jag & Tommie inte varit där på ett tag och det suger 🙁 Inte heller till helgen får man komma till paradiset, för Tommie har jour. Och ja, jag vet att jag borde ha haft ett eget körkort! Fast det hade ändå inte varit samma sak att åka till landet själv (eller på tu man hand med Teo), så jag grämer mig inte lika mycket som alla andra över det där uteblivna körkortet 😉

I morgon tänker jag ta sovmorgon, eller snarare bli sen (fast inom flexramen förstås) till jobbet. Lite morgonmys framför TV:n med hockey i form Sverige-Slovakien är inplanerat. Hoppas på en fartfylld tillställning och, framförallt, att Tommie inte behöver dra i väg på jobb.